Aliens

Blommig fredag - och temat är aliens. Nu är vår trädgård fri från besökare från yttre rymden så jag får leta bilder från andra ställen.

Först bilder från Peru - de mystiska Nazcalinjerna. De är gjorda för mer än 2000 år sedan och de är stora. Här en kolibri. Utöver djur, människor och växter finns också raka linjer på flera kilometer. En del påstår att dessa raka linjer var landningsbanor för utomjordingar - varken de eller figurerna kunde ses från marken, de är för stora, och på den tiden fanns inte flygplan :) Den lilla mörka fläcken är skuggan av vårt flygplan som vi flög över linjerna med.

Den här lilla - 30 meter höga - krabaten kallas allmänt The Astronaut. Med lite fantasi kan man se hjälm och rymddräkt ... Kanske var det han som basade över arbetet med linjerna?

Utomjordingar (?) från Aten. Denna antika stad är full av klotter och graffiti, dessa figurer fanns på en lång mur.

Det enda som ser lite alienaktigt ut i vår trädgård är ormbunkarna på våren. Då ser de ut som stora köttätande växter.

Blommig fredag

Stolt? Jag?

Blommig fredag vill att vi ska visa vad vi är mest stolta över. Det är lite svårt, för vem vill yvas i Jante-landet? Men det finns ändå saker som jag är stolt över, eller åtminstone nöjd med.

Om man ser på upplevelser som har krävt något extra så är nog Machu Picchu i Peru det som slår rekordet. Jag är stolt över att vi klarade av att vandra hela Inkaleden för att nå denna fantastiska plats.

Rent fysiskt var dock vandringen på Fanbergen i Tadzjikistan den svåraste - långa branta stigningar på höga höjder. Vi dog nästan men klarade det. Men aldrig mer! Dock en enorm upplevelse att tänka tillbaka på, så annorlunda och vackert.

Här hemma är det växthuset jag är väldigt nöjd med - hur skulle det vara annars? Det är något vi har planerat och byggt själva. I dagsläget är det knökafullt där, en del är stora växter (övervintrade i garaget), en del små plantor som är sådda i år. När man ändå har frostvakt där så kan man ju ha mycket där, eller hur? Och vi kommer fortfarande fram där i mitten ...

Lite mindre krävande snickeri. Men likväl egentillverkat. Vem minns inte med stolthet den första smörkniven i träslöjden? :)

Här en till tavla med taklök som vi har på ett annat ställe på armeringsmattan. Livar upp lite nu när det inte är så mycket annat som växer. På sommaren får den kaprifol som bakgrund.

Blommig fredag

Kläder

I många länder använder befolkningen sina traditionella kläder till vardags, så även i Peru. Denna lilla flicka vet precis hur söt hon är där hon poserar för turisterna med sitt alpackaföl. Hon fick förstås en liten peng för besväret  Och jobbigt var det nog för efter en liten stund la hon sig bara ner och somnade.

Tisdagstema 

Upphetsad

Det är sällan som jag varit så upphetsad vid våra vandringar som den här morgonen i Peru - äntligen var vi framme i sägenomspunna Machu Picchu, efter fyra dagars vandring på Inkaleden. Det var en härlig känsla! Molnen gjorde den ännu mer mystisk, men när vi sedan gick ner dit bröt solen fram och det blev ännu en varm solig dag.

Onsdagstema

Oförglömligt

Nu vill jag tjata igen om vår vandring på Inkaleden. Den är ju så oförglömlig!

Kombinationen av gammal kultur, storslagna vyer och den egna prestationen är svårslagen. I år blir det tio år sedan vi gick där, och ändå kommer jag ihåg känslan som vore det igår.

Inkaleden blev också det som på allvar satte igång vår vandringslusta. Nu skulle jag veta mycket bättre hur man ska gå uppåt på höga höjder när man ska spara på krafterna - ekonomiskt, med små steg i takt med andningen. Och benet som man lyfter kroppen med ska ha hälen i marken när man gör lyftet uppåt. Då får man tyngden på hela benet och stjärtmusklerna. Går man med lite böjda ben med hälen uppe får vaden och låret ta allt och det blir snabbt jobbigt ... Gör man rätt så kan man gå hur länge som helst.

Onsdagstema

Djur i annorlunda miljö

Den här stolta falken (eller höken eller något annat?) hör nog inte till denna miljö. Den är tillfångatagen och kedjad för att bli en attraktion på en liten marknad på en rastplats på högplatån i Peru. Det som såldes var hantverk och mycket fint, tyckte jag. Men jag tyckte synd om fågeln.

Tema fredag

Resor

Tema fredag är resor. Och det är något som jag gillar. Mycket!

Gamla eller annorlunda kulturer intresserar mig, och indiankulturer speciellt. Att få lite perspektiv på vårt dagliga liv här hemma är väldigt givande. Här är det mayaruiner i Mexico.

Och vandringsresor! Det har lockat mest de senaste åren, och vi har också vänner som gärna hänger med, och på senare år även vår dotter och hennes man. Då blir det desto roligare, och ofta är det rätt utmanande vandringar - skönt att känna att man kan och orkar. Här en vy högt uppe i Anderna i Peru, på Inkaleden.

Badsemester då? Ja, enbart det lockar inte så mycket men ofta kombinerar vi några dagar vid havet då vi har gjort något annat. Vi började vår "reskarriär" när vår dotter var liten, då åkte vi bil genom Europa till Frankrike eller Italien tillsammans med goda vänner. Underbara minnen från många somrar när barnen såg mest fram emot stranden och badet och vi vuxna emot besöken på vingårdar ... Denna strand - Riviera Maya - finns i Mexico. Skönt och avslappnat utan alltför mycket folk.

Tema fredag

Stenigt

Nu blir det inga färska bilder utan jag dyker ner i fotoarkivet. Fototriss vill se något stenigt. Jag velade mellan olika alternativ men det blev detta som jag valde:

Mycket stenar var det i Peru när vi gjorde vandringen på Inkaleden till Machu Picchu. Inkorna var mästare på att bearbeta stenar med sina primitiva verktyg, och de långa lederna - av vilka Inkaleden är mest känd - är belagda med sten.

Inkaleden går på höjder mellan 3000 och 4200 möh, högsta punkten har det lite olycksbådande namnet Dead Woman's pass. Vi överlevde ... Oftast övernattar man på de lägre höjderna pga risk för höjdsjuka. Men det innebär också att varje morgon börjar med en rejäl uppförsbacke ...

Ofta går den stenbelagda leden uppåt plant eller bara med små trappsteg, men på de brantare ställena kan trappstegen vara rejält höga. Den går ibland utmed berget, ibland i frodiga regnskogar, alltid med fantastiska vyer. Då och då kommer man till gamla inkafästningar, gjorda av sten förstås. De användes som handelsplatser, militäranläggningar och vaktplatser.

Den fjärde morgonen nådde vi Machu Picchu, denna mytomspunna stad som numera är ett av världens sju nya underverk. Den var ingen vanlig stad utan fungerade troligtvis som tempel och sommarställe för hovet. Den beboddes bara under knappa 100 år efter att den byggdes 1440, spanjorerna hittade den troligtvis aldrig och den övertäcktes av djungeln och glömdes bort. 1911 återupptäcktes den av bönderna efter en skogsbrand. Den har trotsat många jordbävningar i detta mycket jordbävningsdrabbade område, något som bevisar inkornas skicklighet som byggare.

Det fanns mycket intressant att titta på i Machu Picchu och vår guide - man måste ha en guide för att få vandra Inkaleden så vi hade en egen även om vi bara var fem - var fantastiskt kunnig i allt som hade med inka att göra.

Om man inte orkar eller vill vandra denna häftiga led som inkorna själva använde så kan man åka tåg från Cusco. Men vill man vandra Inkaleden så får man vara ute i god tid och boka, antalet vandrare per dag är begränsat.

Mer stenigt på Fototriss.

Utsikt

I veckans Fototriss ska vi visa utsikter. Och vad passar väl bättre än att klättra upp på ett berg, därifrån har man ju en perfekt utsikt. Och det är något som jag gärna gör, på olika håll i världen.

Utsikt i Fanbergen i Tadzjikistan. Här träffade vi inga andra vandrare på hela veckan. Ibland kom vi till små nomadbosättningar men annars var det bara natur. Storslagen sådan.

I Cinque terre var man inte ensam, området är väldigt populärt. Men trots det var det inte så mycket folk på bergen ovanför de små städerna. Vi var där i september, mitt på sommaren är det trängre. Utsikterna var det inget fel på ... Lyxvandring på stigar genom olivlundar och vinfält, och på kvällen väntade god mat och ett glas vin, som belöning för dagens strapatser.

Utsikt från Inka-leden på Anderna i Peru. De för oss okända killarna hade satt upp sin tält på den bästa utsiktspunkten på campen. Under de fyra dagarna som vi vandrade Inka-leden till Machu Picchu var vi inte ensamma om vyerna, det är många som vandrar där även om det är bara 300 som som får starta varje dag. På morgonen var det många som startade ungefär samtidigt men under dagen glesnade skaran eftersom man går olika fort. Långa stunder var man alldeles själv där också. Innan vi gav oss på Inka-leden hade vi ridit på ännu högre höjder, och då var vi absolut ensamma bland de mäktiga bergen i några dagar. Det är bland det häftigaste jag har upplevt.

Fototriss

Veckans fönster - bakvänt

Det är intressant att se andra kulturer och seder. Det som vi tycker är bakvänt kan vara helt naturligt någon annanstans.

Detta kunde varit en svensk syjunta - om det hade varit tanter istället som satt där på stenmuren vid fönstret och stickade (tur att fönstret fanns med i bilden, annars hade ju inte Susanne accepterat denna som fönsterbild). 

På den peruanska ön Taquile i Titicacasjön,  på cirka 4000 möh, är det männen som stickar. Kvinnorna spinner och väver. Och allt görs även ute, överallt mötte vi män som gick och stickade. Och gående eller springande (!) kvinnor som spann på slända. Öborna lever efter inkamoralen ama sua, ama llulla, ama qhilla (stjäl inte, ljug inte, lata dig inte). De har bara dagsljuset att arbeta på. Ön har ingen elektricitet. På kvällen efter sex blev det becksvart och vi fick gå med pannlampor för att hitta en liten restaurang som skulle finnas på andra sidan byn. Till slut såg vi ett hus där det brann ett ljus i fönstret, det var restaurangen. Och när vi kom in tändes fler ljus, en lucka i väggen till köket öppnades och vi fick en helt ok middag.

Taquile har stränga regler och det gick någon sorts kontrollanter som följde vad som hände. Oss turister höll de ett extra öga på och vi fick skriva in oss som på en tullstation när vi kom dit. Numera är turism en viktig inkomstkälla och man kan övernatta i enkla rum hos indianerna. När vi var där var det väldigt kallt på nätterna och vi fick krypa under filtarna, vi räknade att vi till slut hade fem över oss. Dagarna var varma, solen värmer ordentligt på den höga höjden nära ekvatorn. Och solnedgången över sjön var underbar! 

En bonusbild (utan fönster!) som visar hur männen gick runt och stickade. Alla hade dessa fina kläder med vit skjorta, väst och mörka byxor på sig och de utförde även andra, smutsigare sysslor i dem, som att gräva och bygga. 

Och det är ingen idé att börja drömma om dessa händiga stickande män och om att bosätta sig på den vackra ön - öborna får bara gifta sig med andra öbor. Gifter de sig med någon från fastlandet måste de flytta därifrån. Helt klart kan detta innebära en del problem i längden ... de var ju ändå inte så jättemånga.

Bakvänt känns nog detta  för oss, ser inte riktigt hur svenska killar skulle gå med stickning i händerna. Men å andra sidan - se vad Kaffe Fassett har åstadkommit med sin stickning! :)

Mer bakvänt hos Susanne på Veckans fönster.

Intressen

Carina med bloggen Sinneskatten vill att vi ska berätta lite om våra intressen, med bilder förstås. Det är inte så lätt, jag har inga intressen som jag brinner för men ändå ... detta har fängslat mig de senaste åren:

Jag har blivit mer och mer intresserad av trädgården. Jag har alltid gillat att påta i jorden men på senare tid har det blivit mer medvetet, och vi har tusen idéer och en del projekt på gång också ... Egentligen skulle jag vilja bo i Skåne i zon 1, omgärdat med gamla murar och med skuggande äppelträd ... nu är det inte så men jag trivs ändå. Och stjärnflocka är väl vacker den också?

Resor har varit mitt stora intresse länge. Dock inte så mycket till sol och bad, mer till storslagen natur och gamla kulturer. Och att vandra i främmande länder ger så mycket - här är vi uppe på Anderna, på Inkaleden mot Machu Picchu i Peru. Ett mer storslaget äventyr har jag inte varit med om!

Men för att inte verka för hurtig måste jag tala om att jag också gärna reser till vinområden. Vi har varit i de flesta vinområdena i Europa, och i Alsace har det blivit många besök. En klar favorit!

Och mina intressen här hemma, utöver trädgården? Jo, jag älskar mitt jobb som är nästan som en hobby, jag läser, vandrar i skogen, fotograferar och tar mig ett glas då och då. Både vin och whisky, företrädesvis från Islay. Och tittar på sport, mest ishockey och allra mest HV71.

Så. Mer kommer jag inte på just nu. Men du kan se vad andra har för intressen på Sinneskattens blogg.

Ha en skön helg, alla där ute!

PS. Det verkar vara strul med Blogger - jag kan inte kommentera hos andra och inte ens se andra bloggars kommentarer. Kommentarer gjorda på min egen blogg kan jag bara se via administrationens Kommentarer.

Uppåt

Uppåt är Tema fredag och då tänkte jag på kondorer som vi såg i Peru. De svävar ju verkligen uppåt med hjälp av termiken.

Vi var vid Colca Canyon som är hem för många kondorer och en av Perus turistattraktioner. Colca Canyon är dubbelt så djup som Grand Canyon i USA, men vyerna över den är inte lika magnifika. Ja, om inte tittat uppåt. För där finns de, kondorerna. De utnyttjat luftrörelserna och glider genom luften, majestätiskt och utan en rörelse på vingarna. Trots det hörde vi suset från dem, så nära var de.

Tyvärr blev inte bilderna så bra, det gick ändå så snabbt eftersom de var så nära oss där vi stod på höjden.

Kondoren är den största fågeln på västra halvklotet, vingspannet är över tre meter.

Området kring Colca Canyon är mycket jordbävningsdrabbat, vi såg mycket mer eller mindre raserade hus och omflyttade jordmassor. Hotellet vi bodde på hade "jordbävningssäkra" platser där man skulle ställa sig ifall det blev jordbävning, oftast dörröppningar. Och en av kvällarna var det jordbävningsövning i den lilla staden. Elen bröts så det blev helt svart och utryckningsfordonen körde med tjutande sirener. Som tur var hade vi blivit varnade av restaurangpersonalen så vi åt lugnt vidare i skenet av levande ljus.

Tema fredag

Exotiskt

Det som är exotiskt för oss är vardagsliv för en annan, och jag kan tänka mig att livet i Lappland ter sig väldigt exotiskt för sydeuropéer. Och även för oss som bor i Småland ... Så man behöver inte ge sig till andra sidan jordklotet.

Nu ska jag dock visa ett par bilder från ett ställe som vi tyckte var exotiskt, Uros-öarna i Titicacasjön.

Titicacasjön som ligger 3812 möh är världens högst belägna sjö med reguljär båttrafik. Gränsen mellan Peru och Bolivia går tvärs över sjön.

Uros-öarna är gjorda av den 4 meter långa vass som växer i sjön. När man går så gungar "marken" lite, men den är rejält tjock. Indianerna  som bor där lever på fiske och turism. På varje ö är det ett antal små hyddor och primitiva hus som de bor i, utan bekvämligheter och elektricitet, året runt. Toaletten är sjön ... inte så mysigt att tänka på. Nya öar byggs vid behov.

Även båtarna var gjorda av vassen och figurerna i fören var häftiga. Vi fick åka med en båt mellan två öar och mötte då dessa två tjejer som var på väg till skolan, i sin lilla vassbåt.

Vi stannade på öarna bara några timmar, gick runt och köpte lite hantverk av kvinnorna. Sedan fortsatte vi till en annan ö som dock var naturlig och övernattade där hos indianerna. Men det är en annan historia!

Mer exotiskt hos Helene på Måndagstema.

Gammaldags

Gammaldags, men inte pittoreskt, på Anderna i Peru. I stugan utan fönster bodde en hel familj. Det fanns ingen dörr heller, bara en öppning. Nätterna var riktigt kalla här uppe så det kan inte ha varit så bekvämt.

Vi tältade på gården en natt och de fick lite tillskott i ekonomin eftersom vi åt lamm som de tillredde åt oss, nedgrävt i en grop med heta stenar. Det var riktigt gott. Dessutom sålde de öl och det köpte vi gärna, trots överpriset, av de smutsiga barnen som höll i den kommersen.

TisdagsTema

Upplevelse

För över åtta år sedan ... och ändå som igår. Det var då vi nådde Machu Picchu, efter några dagar till häst över Anderna, sedan Inka Trail till fots i fyra dagar ... Vi var så trötta och så stolta, att vi klarade det! Vi kunde knappt tro att vi var på denna imponerande plats.

Efter denna resa i Peru har vi gjort många vandringsresor i olika länder med samma vänner, och de har också varit fantastiska upplevelser i storslagen natur men inget slår detta. Så är det bara.

Men varje tur i naturen är en upplevelse, vi kan vara lyckliga här i Norden som kan vandra som vi vill och har så mycket ostörd natur runt omkring oss.

Tema fredag

PS. Har försökt att kommentera er andra men det lyckas inte på de flesta. Och jag misstänker att inte alla kan göra det här heller. Också en upplevelse, fast av irriterande slag!

Ovan takåsarna

Veckans hus har ett väldigt trevligt tema denna gång - Ovan takåsarna. Det är något som vi har fotat mycket, på något vis vill man komma över alltihop och få en överblick över platsen.

Jag börjar med vår semester förra veckan i Cinque Terre, Italien.

Vy ovan takåsarna i Pisa där vi stannade ett par nätter på väg till Cinque Terre, sedd från vårt hotellfönster på sjunde våningen. Man kan se domkyrkan och det lutandet tornet, tyvärr bakom en lyftkran här ... sedan var vi nära det också och kunde konstatera att det lutar, verkligen!

En servering på taket i vår hemstad Riomaggiore. Eller kanske bara en privat, lite större takterrass. Mycket sol och vy över Medelhavet. Yummie!

Och här i Riomaggiore blev vi tvättäkta italienare, vi har sköljt av våra svettiga kläder från dagens vandring och hängt vid balkonräcket. Vid varje balkong finns en torkställning för tvätt. Väldigt pittoreskt här men jag kan inte tänka mig att ha det så här hemma. Har inte ens en torkställning i trädgården.

Och även i Istanbul var det tvätt över takåsarna. Det hände mycket på takterrasserna, varje hotell hade en sådan. Denna vy är från en takterass på vårt hotell. Det var trångt där nere på gatnivån men på taket fanns det plats - och vyer! Här är det Bosporen som försvinner i fjärran.

Också i Istanbul. Här byggs - eller rivs? - något ovan takåsarna.

Och till sist många tak i Cusco i Peru, inkornas huvudstad. Ett myller av tegeltak över smala gränder.

Veckans hus - där kan du se mer vad som finns ovan takåsarna.

Veckans fönster

Denna vecka fick vi välja ett valfritt fönster. Jag visar ett fönster från Inkaleden i Peru. Vi har vandrat stigen som syns i fönstret, till en gammal inkafästning. Utmed Inkaleden finns flera fästningar som är förvånansvärt väl bevarade med tanke på att området är drabbat av många jordbävningar. De har fungerat som något slags värdshus och lager, utöver sin militära betydelse som vaktposter.

Här var vi nästan framme vid vårt slutmål Machu Picchu. Nästa morgon gick vi upp klockan fyra för att vara vid Inti Punku (Solporten) och se solen gå upp över Machu Picchu. En oförglömlig syn!

Fler fönster hos Susanne på Veckans fönster.

Äventyr

Mitt största äventyr är nog när vi var i Peru och red några dagar på Anderna, upp till 5200 meters höjd. Redan själva ridningen var ett äventyr eftersom jag inte kan rida. Vi tränade en gång här hemma på Islandshästar så jag visste hur man fick igång och stopp på kusarna ... Fast på Anderna hade hästarna hemmagjorda sadlar, stigbyglar gjorda av gamla bildäck och bara ett rep till töm. Jag såg noga till att jag hade repet på bergsidan så jag alltid kunde styra hästen åt det hållet om den satte av mot stupet. Vi var bara fem i vårt sällskap, och guide, två kockar och hästskötarna som också transporterade våra tält och maten.

Det var mäktigt att vara i denna storslagna natur, dagarna var soliga och varma och nätterna iskalla med Vintergatan lysande alldeles ovanför huvuden, kändes det. Det var dock inte så skönt att krypa ur den varma sovsäcken på natten - ja, magarna var ju inte helt i trim - det var så kallt att vattnet var genomfryset i flaska på morgonen.

Sista dagen blev en av hästarna biten av en giftig spindel och dog, så då gick vi istället eftersom hästarna inte räckte till alla. Och när vi hade klarat av denna del av äventyret, väntade nästa: Inkaleden.

Naturen där kändes som tagen från Indiana Jones-filmer och dagarna över Anderna och Inkaleden till Machu Picchu visade oss både glaciärer och subtropisk klimat. På Inkaleden var det fler än vi som vandrade men under dagen spred sig den ringlande kön från campingplatsen och man kunde vandra alldeles själv. Och Machu Picchu var värt besväret!

Fler äventyr kan du se hos Tisdagstemat.

FOTO - höjdare

Jag har tidigare berättat att när vi gick Inkaleden i Peru så gick stora minnet till min digitalkamera sönder och jag hade bara ett litet kvar. Det sparade jag tills vi kom till Machu Picchu i slutet på vandringen. Så bilden är tagen med en liten analog Ixus och färgerna blev lite bleka. Därför har jag gjort bilden svartvit, och eftersom den ser gammaldags ut har jag ökat grynigheten lite. Men det är det perfekta tillfället och det perfekta motivet som gör bilden till en höjdare. Och så är den förstås tagen på en hög höjd ...

En av övernattningarna var i molnskogen och vi kom fram strax innan solen gick ner. Från vårt tält hade vi denna utsikt med solen i de höga gräsvipporna och Anderna framför oss. Det andra tältet mot solnedgångens ljus smälte bra in i känslan av att vara ute på upptäcktsresa i Indiana Jones land.

För en gångs skull har jag gjort bilden klickbar, annars ser man inte detaljerna.

Onsdagstema

En gnutta grönt

Snart grönskar det! Eller snart och snart ... det dröjer innan de första späda bladen kommer i träd och buskar. Jag dök ner i bildbanken för att hitta vårlig, skir grönska men det var lite för mycket grönt i de flesta bilderna, eller så inget alls. Så jag valde bilder från platser där det inte finns så mycket grönt någon tid på året.

Uppe på höga berg är det inte mycket som grönskar men då ser man även det lilla som faktiskt finns. De två första bilderna är från High Tatra i Slovakien, på drygt 2000 möh. Ibland riskerar man nästan livet för att kunna föreviga något som växer på kanten ... Jag tror blommorna är något slags sippor, de var lite större än våra vitsippor. Små blommor på stora berg.

Där det finns vatten, där finns det liv. Lite liv i alla fall. Jag ser ingen jord men den lilla växten klamrar sig fast vid klipporna så något fäste för rötterna finns.

Anderna i Peru är underbart gröna även högt upp, de ligger ju nära ekvatorn. Men här i närheten av Moray 3500 möh var det ökenaktigt och väldigt lite grönt. Det enda som var grönt var kaktusar. Lustigt nog så fanns här inkornas "växthus", eller kanske "växtlaboratorium" är en bättre benämning, där de provodlade olika växter för att se vilka som klarade det kalla klimatet. Men mer om det en annan gång!

Mer med en gnutta grönt finns hos Katarina på Blooming Friday.