Äventyr

Mitt största äventyr är nog när vi var i Peru och red några dagar på Anderna, upp till 5200 meters höjd. Redan själva ridningen var ett äventyr eftersom jag inte kan rida. Vi tränade en gång här hemma på Islandshästar så jag visste hur man fick igång och stopp på kusarna ... Fast på Anderna hade hästarna hemmagjorda sadlar, stigbyglar gjorda av gamla bildäck och bara ett rep till töm. Jag såg noga till att jag hade repet på bergsidan så jag alltid kunde styra hästen åt det hållet om den satte av mot stupet. Vi var bara fem i vårt sällskap, och guide, två kockar och hästskötarna som också transporterade våra tält och maten.

Det var mäktigt att vara i denna storslagna natur, dagarna var soliga och varma och nätterna iskalla med Vintergatan lysande alldeles ovanför huvuden, kändes det. Det var dock inte så skönt att krypa ur den varma sovsäcken på natten - ja, magarna var ju inte helt i trim - det var så kallt att vattnet var genomfryset i flaska på morgonen.

Sista dagen blev en av hästarna biten av en giftig spindel och dog, så då gick vi istället eftersom hästarna inte räckte till alla. Och när vi hade klarat av denna del av äventyret, väntade nästa: Inkaleden.

Naturen där kändes som tagen från Indiana Jones-filmer och dagarna över Anderna och Inkaleden till Machu Picchu visade oss både glaciärer och subtropisk klimat. På Inkaleden var det fler än vi som vandrade men under dagen spred sig den ringlande kön från campingplatsen och man kunde vandra alldeles själv. Och Machu Picchu var värt besväret!

Fler äventyr kan du se hos Tisdagstemat.