30 mars 2011

Oväntat

Helt oväntat fick vi vara med på ett hörn av ett 10-årsjubileum: vår dotter med man firade 10 år ihop. Hip hip hurra! Egentligen var inte firandet här men av en händelse var de här en liten stund - så pass i alla fall att vi hann öppna en skumpa och skåla. Solen skiner på söderaltanen och livet känns skönt!

Gilla FOTO!

Jag har inga ambitioner att bli proffsfotograf, det blir man inte bara för att man köper en systemkamera och tar bilder på allt och alla. För mig är fotograferandet ett sätt att komma ihåg stämningar, platser och händelser. På semestern tas det mycket bilder, vi och våra vänner fotar allt. Men även här hemma, i naturen och i trädgården, går jag ofta med kameran för att ha bilder att titta på och minnas senare - jag tittar, redigerar och taggar dem, och gör fotoböcker. Man upplever allt igen när man tittar på bilderna, och en del blir till och med bättre, man ser detaljer som man inte ser med blotta ögat.

Ibland blir det kö till att fotografera något speciellt. Här har den manliga delen av sällskapet hittat något intressant - ett vinfält mellan de pittoreska husen?

Onsdagstema

29 mars 2011

Byggnadsminnen

I morse tog jag en promenad i gråkallt, småregnigt Jönköping och fotograferade byggnadsminnen. Det blev bara de som var mest centralt belägna, sedan blev det en fika i ett varmt café. De andra får jag ta när det är soligt och varmt. Fast jag måste erkänna att jag såg ingen snö i Jönköping, det har vi i Taberg fortfarande i hopplogade drivor och skuggiga platser.

Först ut är Länsresidenset. Det inrymmer landshövdingens privatbostad och representationsvåning. Bilden är tagen från Rådhusparken, och där i närheten finns även andra fina byggnader, bland annat Rådhuset och Per Brahegymnasiet. De är dock inte byggnadsminnesmärkta. Vill du läsa mer om Länsresidenset kan du se vad Länsstyrelsen skriver på sin sida.

Vid Hovrättstorget  finns två byggnader som är byggnadsminnesförklarade - Göta Hovrätt och Gamla Rådhuset. Göta Hovrätt är den näst äldsta av Sveriges sex hovrätter, efter Svea Hovrätt. På trappan brukar Jönköpings Lucia ställa upp sig med sina tärnor, och HV71 har tagit emot guldhyllningar från entusiastiska supportrar också på denna vackra trappa. Fast det visade sig att torget är för litet så de senaste gångerna har de byggt en scen på en stor parkeringsplats.

Ovanför huvuddörren finns Sveriges riksvapen, och på väggarna såg jag minsann många ankarslut. :=)
Hovrättsbyggnaden togs i bruk 1650 och är den byggnad i Sverige som under längst tid använts för rättsskipning, och fortfarande har Hovrätten sina lokaler här.


På höger sida av Hovrättstorget finns Gamla Rådhuset, min favorit av dessa tre. Kanonerna som syns i bilden på Göta Hovrätt står framför huvuddörren till Gamla Rådhuset. Och varför kanonerna står där kan du läsa på Jnytt. Vapnet på denna byggnad är Jönköpings kommunvapen.

Länstyrelsen har skrivit om Gamla Rådhuset också. Nuvarande verksamhet i byggnaden är Navet Diakonicentrum med ett enkelt café.

Till rådhuset hörde ursprungligen två friliggande flygelbyggnader. De tre byggnaderna satt ihop med två körportar. Den norra flygeln innehöll vågbod och kvinnofängelse och den södra flygeln innehöll mätarehus och mansfängelse. 
Text/bild från lärarhandledning "Jönköpings stads historia. Stormaktens nya stad. Jönköping under 1600-talet"

Fler byggnadsminnen finns hos Hedwig på Veckans Hus.

Ljus

Sommartid! Och ljust! Ljuset är efterlängtat efter den långa vintern, stegen blir lättare när det glimmar till av solfläckarna i skogen. Än har vi snö i skogen men det dröjer nog inte länge förrän den första skira grönskan kommer, den som blir nästan genomskinlig i solen. Längtar till björkarnas små musöron och ormbunkarnas sirliga spiraler som söker sig upp i ljuset.

28 mars 2011

Vårtecken

I lördags såg jag årets första blåsippor. Ett riktigt vårtecken! Idag på morgonen var dock världen vit igen men snötäcket är inte mer än ett par cm. Och kvar är också drivorna med hård, isig snö.


Måndagstema hos Petunia.

27 mars 2011

Färgstark

En blå himmel, flammande röd eld, vinterns sista vita snödrivor, bruna grenar ... Och gul sol! Visst är det en härlig känsla att bränna ris och gammalt gräs när vårsolen värmer? Nu gjorde vi inte det själva här hemma utan var en stund igår hos vår dotter där det sågades ner stora, skrangliga syren- och andra småbuskar. Och de första blåsipporna tittade fram bland fjolårslöven ...  När vi senare satt hemma på altanen kände vi röken från en eld någonstans i närheten. Doft av vår!


25 mars 2011

I luften

Vår i luften ... så skönt! Bara snön försvinner så kommer nog grönskan snart. Igår var det soligt och blåsigt, det tar på snötäcket.

Det blir väldigt dramatiskt när det är oväder i luften. Jag älskar svart himmel precis innan det brakar loss. Färgerna blir ännu klarare mot det mörka.

Och det vita blir en fin kontrast mot mörka moln. Tyvärr är det stora körsbärsträdet ett minne blott nu för tiden, det växte hos grannen och de tyckte det tog för mycket sol i deras trädgård. För vår del var det perfekt; det växte norr om oss och dessutom åt fåglarna bären uppe i det och lät vår buskkörsbär vara i fred. Vi funderar på att plantera ett äppelträd i det hörnet, det känns så tomt nu även om vi har syrenhäcken där.

Titta in hos Katarina på Blooming Friday så får du se andra tolkningar på "I luften".

24 mars 2011

Rofyllt

Nästan alltid när vi besöker en storstad söker vi upp en park och strosar där några timmar, med en medhavd lunch i ryggsäcken. I Budapest är den naturliga stora parken Margaretaön, och den är verkligen en rofylld oas mitt i staden. Vi gick genom hela ön, på slingrande stigar bland små dammar, blommande buskar, statyer, gamla ruiner och små lusthus. För den hurtiga fanns en löparbana också runt ön och det måste vara härligt i en så stor stad. Och för oss vårtörstande turister var det skönt att uppleva den rofyllda parken och skira vårgrönskan.

Tema fredag.

23 mars 2011

Uppsatt

Fasadrenovering pågår i Gdansk. Något ska bli uppsatt. Killen högst upp har en rätt högt uppsatt position. Och det ser minsann ut att vara ett par ankarslut på väggen också, tänk vad man lär sig :) Fast då jag tog bilden hade jag bara ögon för killarna, så lätt är det att imponera på mig.

Se hos Birgitta på Onsdagstema vad mer som kan vara uppsatt.

21 mars 2011

Blindfönster

Hedwig har lite svåra utmaningar för en icke-hus-kunnig men jag stretar på, det är kul ändå. Denna gång skulle det vara blindfönster. Har tittat i bildbanken på städer där jag kan tänka mig att det finns sådana hus och hittade några blindfönster. Tror jag i alla fall, kanske det är något annat?

Detta är jag väl mest tveksam till om det verkligen är blindfönster, i så fall är hela Samarkand full av dem. Alla byggnader har liknande bågar, i samma form som fönster eller dörrar/portar.

Här ett hus i Paris, vet inte vad det är för hus (jag fotade det fina trädet med de skira blommorna egentligen), och ett kyrktorn i Österrike. 

Och sist men inte minst Peterskyrkan i Rom. Visst finns där bågformade blindfönster?  

Hos Hedwig på Veckans hus ser du mer blindfönster.

Likhet

Lika som bär. Mer likt kan det inte bli eller ... Fast då får man jämföra samma sorts bär. Mina favoriter i trädgården är körsbär, våra är precis lagom syrliga. Goda i efterrätter, pannacotta eller glass, eller i morgonfilen ... Och att äta direkt på sommaren.

Igår tog vi ner vår stora rönn i trädgården, den var i vägen för vår kommande köksträdgård. Den hade självsått sig själv och det tog lite emot att såga ner den men vi har en till i trädgården. Den var vacker vid blommingen och när den var full med bär. Att det sedan kom en massa fåglar och kalasade på dem var ju också kul. Men bären var inte goda! Det vet nog var och en som har provat att smaka rönnbär, inte bara räven tycker att de är sura. För två år sedan provade jag att göra marmelad på dem och det blev rätt gott, men det ingick rätt mycket whisky i receptet också ...


Likhet är tema hos Petunia - Måndagstema.

20 mars 2011

På G

Vi är ofta på G, vi går. Vi gillar ju att vandra, som det kanske har framgått ;) Och mest gillar vi att vandra i bergen. En av våra trevligaste vandringssemestrar var i Pyreneerna där vi vandrade tillsammans med våra två vanliga semesterkompisar och vår dotter med pojkvän. Pojkvännen förvandlades till fästman under den semestern vilket var ännu roligare ...

Konceptet var att vi fick en karta och vandrade från en dalgång över bergen till nästa dalgång, och under dagen hade vårt bagage flyttats till det nya stället. Varierande men enkla övernattningar, ofta sov vi i samma rum allihopa. Vi fick matpaket med oss för lunch och på kvällen vankades det äkta franska middagar, enormt goda! Och vin ingick ...

Här vandrar vi på sluttningar fulla med någon sorts vilda azaleor som var på gång att blomma.

Turligt nog har vi oftast haft  fint och soligt väder när vi vandrar men en kväll såg vi här att det var oväder på gång. Och på morgonen när vi vaknade var det grått och regnigt.

Den dagen gick vi inte på bergstigarna som kan bli riktigt hala i regnet utan tog större vägar som tog oss genom små byar till vårt slutmål. Vi såg rätt många hus som var övergivna och när vi pratade med vår värd på kvällen berättade han att Pyreneerna avfolkas mer och mer, folk ger sig av till städer. Precis som det är här i Norden. Även om man helst skulle bo kvar så finns inte jobben där. 

19 mars 2011

Åtta sanningar?

Oops, jag blev utmanad av Rantamor med den härliga bloggen På Näthinnan att berätta åtta sanningar om mig själv. När jag började bloggen strax före jul ifjol så hade jag som tanke att inte skriva om privatlivet ... Den kanske jag får rucka på lite men tro mig, det kommer att dröja innan jag lägger upp dagens outfit här! Fast - man vet aldrig. Så var beredda!

Men, here we go!

1. Jag är född i Finland, som ett mittenbarn i en barnkull på åtta. Ibland tyckte jag att det nog var lite onödigt att skaffa så många barn men samtidigt ville jag inte bli av med någon av syskonen. Så det fick vara lite skralt, där i skogen. Fram till 10-årsåldern hade jag inte ens varit i närmaste kyrkbyn ... Inte konstigt att jag vill se mer av världen nu. Men kärleken till naturen har jag nog fått där i min hemby.

2. Egentligen ville jag bo i något exotiskt land men träffade min svenske man och hamnade här. Jag hälsade på en studiekompis som sommarjobbade i närheten av Jönköping. Första kvällen hos henne gick vi ut, och så träffade jag honom. Klick! skulle jag säga om jag var kungligt romantisk ... i alla fall träffade jag samma kväll också en annan kille som berättade att på Storan (en Jönköpingsrestaurang) behövdes det alltid folk i disken, så nästa dag traskade jag dit, frågade om jobb över sommaren och fick det. Fick också tag på ett inackorderingsrum samma dag, och så stannade jag hela sommaren istället för ett par dagar.

3. Men två år av studier kvarstod - det blev många resor mellan Jönköping och Helsingfors där jag läste på Handelshögskolan. Somrarna fick vi vara ihop, jag fick sommarjobb på en bank i Jönköping. När jag var klar 1971 flyttade jag till Sverige. Det var svårt att få jobb som invandrare med lite knackig svenska, men jag fick ihop lite pengar på tavlor som jag målade till konstföreningar och bekantas bekanta, och sökte och sökte, och till slut också fick jobb ...

4. Och så gifte vi oss efter några år och fick en dotter efter ytterligare några år. När jag skulle fylla 40 år kände jag för en förändring, och min man ville jag inte byta ut så då bytte jag från att vara anställd till egen företagare. Det är nog ett av våra bästa beslut. Jag har inga problem att jobba själv hemma, och att göra tidningar och hemsidor är ju så roligt! :)

5. Jag är tråkig. Disciplinerad och ordentlig. Är alltid i tid och lägger saker på rätt plats direkt. Vilket är bra iofs eftersom jag gillar inte att städa och plocka undan ... Att jag har dåligt lokalsinne gör kanske ändå att jag lägger sakerna ibland på fel ställen, även här hemma? Hmmm ...

6. Jag tycker om att resa men har aldrig åkt på riktig charter. Närmast charter är flygstol till Grekland och så förra årets äventyr i Fannbergen dit det är svårt att åka själv. Och Kanarieöarna eller Mallorca har jag inte heller varit på ... men det blir säkert någon gång.

7. Jag gillar ordlekar, knåp, korsord och rebusar. Det är väl därför som jag gillar fotoutmaningar också ... Sedan åtta år är jag mycket på http://www.ordspel.se/  där man kan spela scrabble on line, men numera är jag där mest för forumets skull. Vår dotter och jag ordnade en scrabbleturnering i Jönköping förra året och då fick jag träffa många av dessa härliga människor på Ordspel även live.

8. Jag gör nästan allt tillsammans med min man, utom mitt jobb förstås - och bloggandet som han inte alls är intresserad av. Just nu är stora projektet att göra om trädgården - vi ritar och planerar, en del ska göras i år, annat får vänta till nästa år. Det händer stora saker vid köksbordet! :)

Och så var de åtta sanningarna slut. Det blev långt ...

Jag bjuder ändå på ett par bilder också, från studenten 1968 och när jag gifter mig 1977. Oj vad många år som har gått! Vi gifte oss hos borgmästaren i Helsingfors utan att tala om för någon annan än min svärmor som skulle sätta in en annons i tidningen, och en vän i Helsingfors som fixade blommor och fotografering, jag bodde ju redan i Sverige. Hon och en annan kompis var våra enda gäster. Jag hade själv sytt klänningen och blommorna var salvia och violer, lite hippieaktigt. Men äktenskapet blev hållbart ...

Och nu skulle man skicka utmaningen vidare. Men jag är en fegis (en nionde sanning) och skickar den till alla som känner för att ta den - på den bara!

17 mars 2011

Tjuvstart

 
Imorgon fredag tystnar alla bloggar, så även Utomhusliv, för att hedra offren i katastrofen i Japan, och de som kämpar för sina och andras liv där. Det är en påminnelse också att vi kan bidra med pengar även om vi inte kan göra annat.


----------------------------------------

Tjuvstart
Och på grund av att det blir bloggfritt imorgon kommer mitt tänkta fredagsinlägg redan nu.
Än kan jag inte odla utomhus men inomhus har jag tjuvstartat ... Och mina små plantor växer så fint! Har även satt in dahlia- och liljeknölar i stora krukor som står i tvättstugan men där har det inte kommit upp något ännu.

Än så länge har jag sått busktomat, basilika, lejongap och fackelranka. Vi har inget växthus än så jag vill inte ha plantorna stora för tidigt, hoppas det blir lagom ... Nu trivs de finfint under ett lysrör, sådda i smart Minikap från Willabgarden.
Bild: Willabgarden. Är du nyfiken på Minikap så kan du läsa här. Den går även att använda som självvattnande underlag för krukväxter när man åker bort. Jag har en till, i den ska jag så om ett par veckor sånt som inte behöver så lång tid på sig. När jag blir mer van och har ett växthus ska jag också göra egna planteringskrukor av tidningar, precis som proffsen här på bloggen gör :)

Blooming Friday kan du se andra tjuvstarter.

Smart

Om du är på besök på någons sommarstuga i Finland så åker Muurikka fram. Det är en stor stekplatta som man placerar över öppen eld och den fungerar perfekt som enkelt utekök. Ofta steker man pannkakor, och de smakar mycket godare än om de är stekta på vanlig spis. Mycket gör ju att alla sitter där, tittar ut över sjön (alla stugor i Finland ligger vid en sjö!), pratar och turas om att vända på pannkakorna eller köttet. För den passar lika bra att steka kött, grönsaker och vad som helst också. Helt enkelt en smart grej!

Här är vi hos min syster som till och med har murat en liten "öppen spis" (den är öppen uppåt) i utkanten av sitt trädäck vid stugan. Sjön ligger 10 meter längre ner, trappan är brant ...

Mer Smart ser du hos Sinneskatten.

16 mars 2011

Utslagen


Denna katt bodde på ett litet hotell vi bodde på, den gick värdigt bland gästerna utan att bry sig så mycket om alla konstiga människor som invaderade dess revir. Och rätt som det var så sov den någonstans, obekymrad över alla som skyndade förbi. Här hade den hittat lite skugga under en buske. Det är jobbigt att vara i hotellbranschen!

Mer utslaget på Onsdagstema!

15 mars 2011

Upprörd ...

... är jag, men inte för något värre än ishockey. HV har spelat färdigt för denna säsong och det är inte så roligt när man har hejat på dem hela vintern; känt ändå att det inte har klaffat riktigt men hoppats hela tiden att de ska hitta sitt storspel. Och det gjorde de, tidvis, men mötte ett taggat AIK som dessutom hade en fenomenal målvakt som tog allt. Grattis AIK!

Jaja, imorgon är jag inte ens upprörd utan tycker att det är skönt att få tid till annat ... och det är inget när man tänker på den enorma katastrofen som folket i Japan har drabbats av. Och även i ännu större sammanhang - vi har bara denna jord, den ska vi lämna till våra barn och barnbarn. Ska den vara ren och skön att leva i? Eller har vi förgiftat den så det inte går att leva på den längre? Är vår materiella standard så viktig att vi kan riskera att förlora allt? Än har vi grönskande natur, friskt vatten och luft att andas men det kan ändras snabbt, det har jag insett nu.

We still have green nature, pure water and air - but for how long? The last days in Japan make me wonder.
Watery Wednesday

14 mars 2011

Leende

Ute börjar det bli mer och mer barmark men fortfarande är många stigar och vägar isiga och hala. Jag längtar efter att kunna gå var som helst, utan att behöva akta på varje steg. Men inomhus gror min sådd, det börjar se riktigt härligt ut. Och en del snödroppar har blommat ett par veckor nu. Så jag känner att det börjar spritta av vårglädje. Att titta på ett riktigt smittande leende gör att mina mungipor åker också upp, och vem ler härligare än ett barn?

Måndagstema

13 mars 2011

Öppet

Jag trivs bäst i öppna landskap, där vindarna får fart. Även om Ulf Lundell sjunger om öppna landskap vid havet så stämmer det bra även på fjällen. För några år sedan var vi några dagar i Vålådalen och vandrade. Meningen var att vi skulle njuta av färgprakten på hösten, det var i mitten på september, men vi möttes av vinterns första snöoväder. Vinden blåste över de öppna vidderna, det var kallt uppe på toppen av Ottfjället, men vi tog oss upp där. Senare träffade vi en ensam vandrande tjej som hade fått stanna tre dagar insnöad i en av fjällstugorna utan att kunna fortsätta.


Trots det bistra vädret blev det en härlig dag uppe på fjället. Kaffet kokt över öppen eld värmde och smakade underbart.  Och så fick man ju en liten paus ...


Även om vädret blev bättre nästa dag höll vi oss längre ner där det var sensommar med glittrande öppet vatten.

Och också där var det vackert, och många stigar att vandra på. Men de flammande höstfärgerna fick vi inte se denna gång.

11 mars 2011

Feeling blue

En blå känsla smyger sig på mig när jag när jag tittar ut - det har snöat igen, och under snön är det hårda isvallar. Svårt att gå i halkan och långt innan allt är borta och det börjar grönska. Blandat med melankolin är en stor dos längtan. Nu vill jag ha vår!

Och ikväll ska vi fira vår dotter som fyller 30 år. Det är ju roligt i sig, men när jag tänker på hur snabbt det har gått sedan hon var en liten toddlare så blir jag lite melankolisk. 30 år framåt vill jag inte ens tänka på.

Blooming Friday är temat idag Feeling blue eller En melankolisk känsla. Jag letade efter bilder på blåa blommor men de flesta var rätt soliga och glada, inte alls melankoliska. Så jag fick ta Photoshop till hjälp. Och det var så kul att melankolin försvann någonstans mellan de olika lagren. Men jag hoppas ändå att bilden förmedlar en melankolisk känsla.

Hos Katarina på Blooming Friday kan du bli ännu mer melankolisk, eller bara njuta av vackra bilder!

10 mars 2011

Rost

Gamla välanvända redskap är vackra att se på, fast kanske inte alltid de mest praktiska. Men så länge jag får bara titta på så är det skönt att se gamla saker. Inga rena polerade ytor, inga modefärger, bara skönt nött och naturligt. Denna skottkärra används, och man har använt den länge skulle jag tro. Jag träffade på den i Uzbekistan, i bakgrunden finns bomullsodlingar och en vattenkanal som följde vägen hela tiden. Inget mästerverk designmässigt men den fyllde sin funktion. Och vad är bättre än hemmagjort! :)

Hos Sinneskatten ser du mer som är rostigt, det är nämligen veckans tema där.

9 mars 2011

Toppen

Toppen! Ett tema som passar alldeles perfekt för mig som bor vid Tabergstoppen. Bergets siluett syns redan vid Vista kulle om man kommer motorvägen norrifrån, då känns det att man är nästan hemma. När vi flyttade till huset 1983 var det utförsbacke på berget så det kändes som man bodde på fjället, folk susade på slalomskidor förbi vårt hus på väg hem från backen. Men 1986 köpte Naturskyddsföreningen berget, eller egentligen gruvrättigheterna på berget, och satte stopp för slalombacken.

Men gå får man på berget, och det gör vi mycket. Det är rätt brant bitvis så det är perfekt träning när vi förbereder oss för vandringar. Och uppe på toppen finns en servering där man kan ta sig en våffla, räkmacka eller en kall öl. Är man riktigt hungrig så finns det mat också ...

Fler toppeninlägg får du se hos Birgitta på Onsdagstema.

8 mars 2011

Vinklar

En dag som denna är egentligen den enda rätta vinkeln uppåt. Blicken söker sig automatiskt mot den klarblåa himmeln. Även på resa tittar man ofta uppåt, då ofta på fina byggnader. Jag letar gärna efter små detaljer, och då är olika skyltar en favoritobjekt att fota. Frankrike är ett perfekt land för skyltfetischister ... denna skylt har jag tagit bild på i Vannes i Bretagne. Där var kameravinkeln ofta uppåt ...

Tisdagstema kan du se flera vinklar.

7 mars 2011

Ankarjärn och ankarslut

Hedwig på Veckans hus har saxat lite från Wikipedia: "Ankarslut eller ankarjärnslut, är den byggnadsdel som förankrar järnet i murverket och därigenom tar upp och fördelar dragkrafterna från ankarjärnet. På äldre byggnader är ankarsluten ofta synliga och därför dekorativt utformade." Tja, det är något jag inte hade hört talas om, än mindre har jag gått och tagit foton på dem. Och detta skulle vi alltså visa bilder på i Veckans hus ... Men skam den som ger sig, jag dök ner i fotoarkivet och tittade på bilder på hus i lite äldre städer. Och hittade några ankarslut i alla fall.

Här ett sött litet hus i Lübeck. Kan det vara från 1650-talet? Formen på ankarsluten avslöjar ofta husets ålder. Fast det är lite olika former på dem här, så jag kan inte säga hur gammalt detta hus är.


Och från Riga hittade jag två bilder, dels det kända Svarthuvudenas hus i rött tegel från 1300-talet, dels ett annat hus som jag inte vet vad det används till.



Wismar har också hus med ankarslut, jag valde ett fint renoverat hus och ett annat där man ser hur ankarjärnen sitter i väggen. Huset var obebott men renovering pågick.

Och ett par väggar från Tallinn och Gdansk. Väggen i Gdansk tillhör en kyrka som höll på att renoveras.
Då har vi nästan gått Östersjön runt, hoppas ni andra visar ankarslut från Stockholm som Hedwig tipsade om. Det kan du se på Veckans hus!

Skulptur

Hos Petunia är Måndagstemat idag skulptur. Jag stannar kvar i Slovenien och visar en av fyra drakarna som vaktar Drakbron i Ljubljana. Dessa drakar har en lite speciell gåva: om en jungfru går över bron så ska de vifta sin svans. Det såg jag inte någon gång men någon jungfru måste väl passerat? Och undrar vilka de räknar som jungfru och vilka som barn, till exempel?

Men fina var de att titta på!

6 mars 2011

Se upp

Slovenien är ett av de vackraste länder jag varit i, fortfarande rätt oförstört utan alltför mycket (oss) turister.  Landskapet är vackert med lite ålderdomliga vyer över fälten. Att det är billigt och att de kan göra goda viner gör inte det hela sämre. Landets korta kustremsa mot Medelhavet är vacker, åtminstone i lilla Piran där vi var några dagar, men stranden där är inget för lekande barn. Mycket smala gränder och pittoreska vyer men stranden bestod av cementbryggor med trappor ner till vattnet. Lite närmare Kroatien finns Portoroz där det lär finnas riktigt fina stränder men där finns också massturism med stora hotell.

Vi var dock i Slovenien mest för att vandra i bergen, de Julianska Alperna, och kom då till Bled som är en underbart vacker liten stad vid en sjö, med ett alldeles eget Dracula-slott uppe på berget. Vi såg upp mot slottet och fantiserade om strider som måste ha kämpats där. Måste varit lätt att försvara med de lodräta bergsväggarna ...

Innan vi åkte hemifrån hade jag läst Elizabeth Kostovas Historikern. En spännande bok i samma anda som Da Vinci-koden. Boken utspelar sig både i modern och Draculas tid och man kan läsa i den att han hade ett av sina tillhåll i Bled, i slottet ovanför staden. Kusligt! Jag spejade upp lite extra vaksamt.

Och lite hotfullt såg det ut på kvällen när mörkret föll. Bäst att se upp. Jag kollade noga att fönstret till hotellrummet var stängt ...

På morgonen när jag såg upp mot slottet igen såg det dock betydligt mysigare ut. Vad som än hade hänt där under natten hade inte lämnat några spår.

Vi nöjde oss inte med att bara titta upp mot slottet utan gick upp för närmare titt. Och där uppe hittade vi en liten vinbutik där en man i munkkläder lurade på oss det dyraste vin vi köpte på resan. Och det var inte ens gott ... Det var tydligen inte Dracula vi skulle se upp för utan luriga munkar med välsmort munläder.

Se upp - ja, mer på det temat finns hos Helena på Fototriss. Denna gång är det även en pristävling med pris från Coolstuff.

4 mars 2011

Stor och liten

Jag blir lite avundsjuk på andra som är så tvärsäkra på sina favoriter när det gäller blommor. Jag själv går från den ena till den andra - jag blir alldeles salig över de första små blåsipporna, det behöver inte ens vara stora mängder, och går och kollar varje morgon om hararna har ätit upp krokusarna. För att sedan glömma bort dem och falla i trans över pionernas och vallmonas underbara, imponerande jätteblommor. Men stort eller litet, det kvittar, alla är härliga när man tittar på dem. Det behövs små blommor som binder ihop de stora primadonnorna.

En del blommor kombinerar stort och litet på ett helt underbart sätt, som klätterhortensian. De enskilda blommorna är små, små ... men i varje blomställning finns två olika blommor som bildar en stor bukett. En annan buske som har små vita blommor i mängder är norsk spirea. Våra två buskar täcker en liten slänt där de blommar tidigt på våren alldeles översållade med blommor. I vår ska vi nog beskära dem ordentligt efter blomningen, de börjar bli lite för vidlyftiga ...

Gör ett besök hos Katarina på Blooming Friday så får du se mer stort och litet!

3 mars 2011

Hopp

Nu hoppas jag att våren ska komma snart, vara riktigt fin, solig och varm. Det är väl en realistisk förhoppning, inte så mycket begärt? Dagdrömmar och fantasier förgyller vardagen, bara man vet att de är just det - men ibland kan de ju bli sanna också ... hoppas ska man alltid. Varje gång jag ser en regnbåge så tänker jag på att det finns en skatt där regnbågen går ner. Fast den skatten når man aldrig, regnbågen flyttar sig längre bort när man tror att man har kommit fram. Men en sak är säker: om man ser en regnbåge så finns det hopp om sol, den finns någonstans och rätt som det är, är den hos dig.


Hos Sinneskatten ser du andra hoppfulla inlägg.