Upprörd ...

... är jag, men inte för något värre än ishockey. HV har spelat färdigt för denna säsong och det är inte så roligt när man har hejat på dem hela vintern; känt ändå att det inte har klaffat riktigt men hoppats hela tiden att de ska hitta sitt storspel. Och det gjorde de, tidvis, men mötte ett taggat AIK som dessutom hade en fenomenal målvakt som tog allt. Grattis AIK!

Jaja, imorgon är jag inte ens upprörd utan tycker att det är skönt att få tid till annat ... och det är inget när man tänker på den enorma katastrofen som folket i Japan har drabbats av. Och även i ännu större sammanhang - vi har bara denna jord, den ska vi lämna till våra barn och barnbarn. Ska den vara ren och skön att leva i? Eller har vi förgiftat den så det inte går att leva på den längre? Är vår materiella standard så viktig att vi kan riskera att förlora allt? Än har vi grönskande natur, friskt vatten och luft att andas men det kan ändras snabbt, det har jag insett nu.

We still have green nature, pure water and air - but for how long? The last days in Japan make me wonder.
Watery Wednesday