24 januari 2011

Saknad

Äiti, min mamma. Hon finns inte längre, hon fattas för mig. Jag kan aldrig mer höra hennes röst eller se det välkomnande leendet och glädjen i ögonen när vi kommer hem. Det är svårt att förstå, hon har ju alltid funnits där. Kan inte förstå att min starka, älskade mamma inte finns. Trots att jag såg att hon blev tröttare för varje gång vi sågs, trots att jag visste att det inte var långt kvar. Visste det med hjärnan men hjärtat ville säga annat.

Mina minnen är ljusa och saknaden stor. Och undran - talade jag om för henne hur mycket hon betydde, visste hon det? Men jag tror att hon visste.

Trots hårt arbete från morgon till kväll orkade hon alltid glädja sig åt naturen och på gårdsplanen hade hon alltid blommor, stora rabatter med sommarblommor och tåliga perenner och buskar. Den här rosen blommade ofta när vi var där och hälsade på. På den tiden när vi trodde att det alltid skulle vara så.


Et ole ikiunessa, et ole poissa,
olet tuhat tuulta puistikoissa,
olet valon välke aallokossa,
olet timantti hankien loistossa.
Et jättänyt meitä, et ole vaiti,
olet lintujen laulu taivaalla,
olet kuiskaus viljapellolla,
olet henkäys rakkaisi poskella.

5 kommentarer:

  1. Jag deltar i din sorg. Jag vet hur det känns , funderingar vad man pratat om eller inte.
    Jag förlorade min pappa, dom ringde hemifrån Finlan, men vi hann bara upp till Höga Kusten bron så ringde d att han dött, jag hann inte säga hejdå, så allt blev så konstigt.
    Har ju min mamma kvar vi ringer varann varje vecka och är noga med det.
    Hon kommer ju inte hit mera är för gammal säger hon, men vi åker "hem" minst två ggr varje år.
    Tur att jag har två syskon i närheten av mamma.

    Så jag kan känna din sorg.
    Styrkekramar från mig.

    SvaraRadera
  2. Jag är så ledsen att du har mist den som nog stod dig närmast i livet.
    Jag vet precis hur det känns för jag blev av med mamma, pappa och min syster inom loppet av nio månader.
    Helt plötsligt var jag helt ensam.
    Som tur var har jag ju en härlig egen familj, man, fyra barn och två hundar.
    Nu är det 15 år sen och jag kan fortfarnade känna saknaden av att inte ha dem och berätta för om det händer något kul eller tråkigt.
    Det går aldrig över.
    Vi hade också ett fantastisk förhållande
    Nu är ju jag sån som tror på ett liv efter detta och det är skönt.
    Du har skrivit så fint och det är klart att hon visste hur mycket du älskade henne.
    Det känns alltid så att man inte har gjort tillräckligt för dem
    oavsett hur mycket man har ställt upp.
    Ha det nu så gott som det går i din stora sorg.
    Här kommer en värmande kram ifrån mig.

    SvaraRadera
  3. Mina tankar är hos dig i denna svåra stund, finns inga ord som kan ta bort din smärta när man mister sin mamma.

    Många kramar från Annelie

    SvaraRadera
  4. Ledsen för din skull och även om vi förstår rent logiskt att det här kanske kommer att ske så är det svårt att acceptera när det väl händer. Förstår att ni stått varandra nära och att din kärlek till henne är stor. Och jag hoppas att du någonstans känner att den kärleken kommer att finnas kvar.

    SvaraRadera
  5. Mina tankar finns hos er

    KRAM

    SvaraRadera