Istanbul

Nu har jag inte varit på nätet på några dagar. Imorgon ska jag plöja igenom allt för att se vad jag missat.

Anledningen till denna paus är att jag har varit i Istanbul på några dagars semester. Det var en stad som jag verkligen tyckte om! Liv och rörelse, färgstarkt och vackert. Vi vande oss snabbt på att lyssna till böneutroparna i minareterna. Något som vi reagerade på var avsaknaden av uttyckningsfordon, ambulanser och liknande. Hörde dem nog bara två-tre gånger under hela vistelsen.

Nägra bilder kommer här, fler lär komma så småningom! Nu börjar ögonlocken ramla ner ... ska bli skönt att sova i egen säng.

Bild över Istanbul  från Galata-tornet, det äldsta i världen som fortfarande är öppet för turister. De många moskéerna med sina minareter dominerar stadssiluetten. I bilden Galata-bron med sina otaliga restauranger under själva bron. Här gäller fisk ... i alla former och smaker.

En detalj i den underbart vackra Blå Moskén. Vi bodde alldeles i närheten så vi passerade den många gånger. I bilden ser vi den inifrån.

Här är Blå Moskén i nattkläder. Andlöst vacker i sin belysning, med måsar flygande i ljuset runt minareterna som vita  sagofåglar.

Hagia Sofia är också väldigt imponerande, på ett annorlunda sätt. Man blir alldeles knottrig när man tänker på hur gammal den är. Det var bara en kort promenad mellan dessa två megasevärdheter.

En bild till från Hagia Sofia som nog var den som gjorde mest intryck på mig. Mäktig. Och vacker.

The Grand basar. Och kryddbasaret ... Det doftar så man blir hur hungrig som helst. Och det är nog detta som man förknippar med Istanbul - prutandet, vimlet, sorlet och skriken, folklivet ...

Ja, nu måste jag verkligen lägga mig, det blev en lång dag idag ... Fler bilder, på annat som inte fick plats nu, kommer senare. Ett andlöst vackert ställe är ju Basilikacisternern ... men nu får jag lägga mig, vet knappt vad jag skriver.

En gnutta grönt

Snart grönskar det! Eller snart och snart ... det dröjer innan de första späda bladen kommer i träd och buskar. Jag dök ner i bildbanken för att hitta vårlig, skir grönska men det var lite för mycket grönt i de flesta bilderna, eller så inget alls. Så jag valde bilder från platser där det inte finns så mycket grönt någon tid på året.

Uppe på höga berg är det inte mycket som grönskar men då ser man även det lilla som faktiskt finns. De två första bilderna är från High Tatra i Slovakien, på drygt 2000 möh. Ibland riskerar man nästan livet för att kunna föreviga något som växer på kanten ... Jag tror blommorna är något slags sippor, de var lite större än våra vitsippor. Små blommor på stora berg.

Där det finns vatten, där finns det liv. Lite liv i alla fall. Jag ser ingen jord men den lilla växten klamrar sig fast vid klipporna så något fäste för rötterna finns.

Anderna i Peru är underbart gröna även högt upp, de ligger ju nära ekvatorn. Men här i närheten av Moray 3500 möh var det ökenaktigt och väldigt lite grönt. Det enda som var grönt var kaktusar. Lustigt nog så fanns här inkornas "växthus", eller kanske "växtlaboratorium" är en bättre benämning, där de provodlade olika växter för att se vilka som klarade det kalla klimatet. Men mer om det en annan gång!

Mer med en gnutta grönt finns hos Katarina på Blooming Friday.

Ljuspunkt

Det finns många ljuspunkter i livet. Nu ska jag dock inte filosofera om mitt livs ljuspunkter - där min familj är den största - utan tar ett exempel på en helt konkret ljuspunkt.

Många som har strosat på Karlsbron i Prag har gnidit på bilderna på en speciell staty. Statyn föreställer St John of Nepomuk och om man gnider på någon av bilderna på undre delen av statyn får man lycka. Det har blivit alldeles ljust där, det lyser verkligen som en ljuspunkt.

Om jag klappade hunden? Jovisst ... Kan man få garanterad lycka så lätt så varför inte.

Fler ljuspunkter kan du se hos Birgitta på Onsdagstema.

Tillbaka till sommaren!

Nu är jag faktiskt lite trött på vintern så jag tittade igenom förra sommarens semesterbilder från Fannbergen i Tadzjikistan. Det såg så härligt ut så jag kan inte ens komma ihåg hur jobbigt det var att gå där, upp och ner, hela dagar, på höjder över 2500 meter ... När jag nu ser dem så är det bara så härligt, vilka vyer och och vilka färger! Tur kameran var med, annars hade nog allt bleknat i minnet. Jag kan inte fatta att sjön kan vara så turkos, den ska ju spegla himlen - men himlen var ju bara blå!

Jag längtar till sommaren, även om denna sommar inte kommer att innehålla några sådana äventyr. Men värme, färger och dofter ska det bli!

I'm getting tired of snow and winter so I took a look at the pics from our vacation last year in Tadzjikistan, trekking in the Fann Mountains. So good to see the colours and the scenery again!

You find more beautiful water pics at Watery Wednesday!

Fantasifull

Att släppa loss fantasin, skapa och göra något nytt med händerna är välgörande. Ibland skojar jag när dagens ungar vill ha transformers och andra "färdiga" leksaker att vi minnsann lekte med kottar. Men jag tror att småttingarna även nu fantiserar, och nu är nog fantasierna vildare och utspelar sig i rymden och uppdiktade länder, bortom vår kända värld ...

I trädgården får man utlopp för behovet av att fantisera och skapa, den bildar en kuliss för våra tankar, drömmar och avkoppling från vardagen. Den stolta idegransgubben sköter sina planteringar i Alsace och det verkar han ha gjort bra, de var riktigt prydliga.

Mycket av naturen kan användas som dekoration om man bara använder sin fantasi och ser den med andra ögon. Detta skogstroll vaktar gäststugan på min systers sommarstuga i Finland och smälter fint ihop med de grånade, obehandlade stockarna i väggen.

Karusellerna är ofta en orgie i olika fantasifigurer. Och vilken känsla det är att "flyga" ett flygplan eller sitta i en vagn dragen av svanar, bland alla sagofigurerna! Åtminstone för ett litet barn ... vi vuxna nöjer oss nog att se på dem från marken.

Mer fantasifullt kan du se hos Katarina på Blooming Friday.

Teater

Dags för Veckans hus igen. Denna gång är Hedwig inne på teater - friluftsteater eller pampiga teaterbyggnader i städer. Men veckan får vikas åt jobbet på dagstid och på kvällarna är det för dåligt fotoljus med mina kunskaper. Annars hade nog Jönköpings nya kulturhus Spiran vid Munksjön passat bra. Men det kommer säkert fler chanser där den passar in.

Jag satsar på ett par gamla säkra kort istället: Först ut Colossseum, en amfiteater i Rom. Under Romarriket visades där gladatiorspel och teater men även avrättningar. Den stora publiken - som mest 87 000 - fick se blodiga strider mellan krigsfångar och vilda djur som lejon. Lejonen dök upp genom luckor i golvet som täckte undervåningens gångar och små celler. Colosseum fick sitt namn av en jättelik staty av kejsar Nero som stod bredvid byggnaden. Det officiella namnet är dock Den flaviska amfiteatern, efter den kejsarätten som uppförde byggnaden.

Dagens turister får nöja sig med utklädda kejsare och soldater från Roms storhetstid. Men kolla in näsorna - perfekta romerska profiler ... :) Och byggnaden är imponerande även om den inte glänser i marmor och guld som den gjorde från början. Den marmorn finns på Roms kyrkor numera.

Moulin Rouge i Paris är också känd för sina skådespel. Här är det dock helt andra motiv: cancan och dans, vackra flickor och sprattlande ben. Moulin Rouge betyder Röda kvarn, och nog är den röd.

Den enklaste formen av teater är gatuteater. Det är bara att ställa sig upp eller sätta sig ner, var som helst, och visa upp vad man kan. Den här killen kan spela didgeridoo, aboriginernas gamla blåsinstrument.

Flera teatrar kan du se hos Hedwig på Veckans hus.

Tunna

Tunna är temat på Fototriss idag. Och då kunde det vara tunna saker, eller en tunna. Eller flera tunnor ... och så väljer jag att tolka det, det finns många bilder på tunnor i bildbanken. Tunnor med lite olika innehåll. Här är det tunnor som har gjort sitt. Vi såg dem och vagnen - som också verkar ha gjort sitt - i Riga, och vet inte vad tunnorna har innehållit.

Dessa tunnor kan man dock vara säker på att de innehåller Guinness, det mörka goda ölet från Irland. Gott är det visserligen men mättande, det är som en hel måltid.

Och jag sparar de ädlaste tunnorna sist, de finns i en välfylld vinkällare i Bordeaux. Nya och glänsande, ifyllda för första gången med vin.

Energi

Denna gamla kvarn passerade vi på landsbygden i Slovenien. Den var byggd över en liten flod och fick nog en del energi från det forsande vattnet för att mala på sin tid. Den finaste detaljen tyckte jag var den runda träringen, vad den har för funktion vet jag tyvärr inte. Kanske bara en dekoration?

Fler bilder på temat Energi hittar du hos Sinneskatten.

Stum

Detta hände för några år sedan när vi var och vandrade på High Tatra i Slovakien. Ofta tog vi liften upp en bit på bergen för att slippa gå uppför i granskogen, gick där uppe stumma av beundran av de vackra vyerna och gick sedan ner genom skogen. En dag hittade vi också en enkel servering där vi kunde få gulaschsoppa till lunch och ta en öl, mitt i ingenstans. Annars fanns det serveringar vid liftstationerna.

Vi var ordentligt stumma i benen mot slutet på dagen när vi med våra dagryggsäckar på ryggen kämpade de sista bitarna ner till en by därifrån vi sedan skulle ta det lokala, moderna pendeltåget till vår by. Vi blev helt stumma när vi mötte denna man som med bestämda steg gick uppför vägen - med fyra fulla ölbackar på ryggen! Det var så ölet som vi hade läskat oss med kom upp till bergen ...

Mera stumt ser du här hos Birgitta som håller i Onsdagstemat!

Festival med färg

I Mexiko får barnen julklappar den 6 januari, dagen då de tre vise männen anlände med sina gåvor till Jesusbarnet. Dagen kallas Día de Reyes och vi hade turen att vara i Mexico City då. Överallt på gator och torg festades det - dansuppvisningar, shamaner, försäljning och musik, folk. Halva torget var förvandlat till en skridskobana och pulkabacke för barnen - i högsommarvärme ... det gick nog åt en del energi där ... Barnen i Mexiko får julklappar även på julaftonen men det är en importerad sed.

Fler festivalbilder med färg ser du hos Nina där du även kan vinna fina priser!

Ögonblick

Det finns ögonblick när man vill att tiden stannar, när man mår så bra man någonsin kan och känner harmonin i  tillvaron. Vi vandrar rätt mycket, och dessa ögonblick kommer ofta när man har tagit sig upp på en kulle, ett berg eller när man kommer fram, efter en hel dags vandring. Man är helt nöjd med sig själv, och förundrad över att naturen kan vara så storslagen.

Det finns förstås andra ögonblick i livet som är större - de har ofta med familjen att göra. Nu är jag inte vidare bra på att fota folk så det får bli ett par bilder från vår vandring i bergen i Tadzjikistan.

Efter flera timmars vandring bara uppåt är det verkligen härligt att komma upp till toppen, få slå sig ner och beundra de mäktiga bergen. Ett ögonblick som väl kompenserar den hårda vägen upp. Här njuter min man av de storslagna vyerna.

Att komma till lägret på kvällen, resa tältet och få av sig kängorna - ett av dagens bästa ögonblick! Man kan ju undra varför man utsätter sig för sådana strapatser när nu de bästa stunderna är när man sitter eller har sträckt ut sig på liggunderlägget i tältet? Men de stunderna skulle ju inte vara lika härliga om man inte hade ansträngt sig för att komma dit. Det är nog lika mycket att man är nöjd med sig själv och det som man har uträttat. Den känslan behövs också!

Se hos Petunia vilka ögonblick andra har valt till temat.

Tid

Så är vi alltså i början av år 2011. Eller är vi det? Så är det ju inte i hela världen, det är bara (?) den kristna världen som räknar tiden från Jesu födelse. Och att det är oklart när han föddes är en annan sak.

Jag är rätt fascinerad av gamla kulturer och speciellt indiankulturer. Maya-indianernas tideräkning är rätt komplicerad och deras tid slutar 21 december 2012. Går jorden under då? Är det slut då, finns det ingen mer tid sedan? Det är många sekter som bygger på detta datum och vad det kan innebära.

Mayakalendern baseras på många andra kalendrar som användes ca 600 fKr men är den mest avancerade och baseras mycket på astronomi.

Denna byggnad, Caracol, i Chichén Itzá  tros ha varit ett observatorium p g a dess form och hur fönstren är riktade mot rymden.

Även inka-indianerna var intresserade av och kunniga i astronomi. Det finns teorier att Machu Picchu i Peru har byggts som observatorium. Bland byggnaderna finns en rund byggnad som är exakt riktad så att solen lyser rakt genom fönstret när den går upp vid sommarsolståndet. Tyvärr gick mitt kameraminne sönder på denna resa och jag kunde använda bara ett litet minne, så jag har ingen bild på själva denna byggnad. Aldrig har jag väl varit så arg som när kameran helt plötsligt slutade fungera med det stora minnet ... detta var år 2003, efter det har vi lärt oss att ha fler stora minnen med oss.

I alla fall - vad är tid egentligen? Vilken tideräkning är rätt? Alla duger väl lika bra, men ett är säkert: Jag har alldeles för lite tid ... och jag vill inte att den tar slut 2012.

Se vad andra tycker om tid hos Helena på Fototriss. 

Mönster

Överallt kan vi se olika mönster - skapade av såväl naturen, oss vanliga människor, skickliga designers och konstnärer. Den bästa konstnären är ju förstås naturen - som bjuder sina konstverk helt fritt för oss att njuta av!

Och även när mönstren är gjorda av människor så är de ofta inspirerade av naturen. Här en detalj från de fantastiskt fina mosaikmönstren i Samarkand.

The best patterns are made by the nature, and the nature inspires also us when we make our patterns. This is a detail from one of the beautiful buildings in Samarkand, Uzbekistan.

Visit Blooming Friday to see more patterns!

Ful

Och nu kanske jag hade kunnat ha en självporträtt här, känner mig inte särskilt vacker efter flera dagars rejäla förkylning. Men som tur är så undviker jag att sätta bilder på mig själv på bloggen :)

Tisdagstemat är i alla fall "ful" så det fick bli en nerdykning i fotoarkivet. I fontäner är det ofta gapande munnar som det sprutar vatten ur. Inte vidare vackert, tycker jag, ser ut mest som de spyr eller dreglar. Här ett exempel från Roms vackra fontäner, detaljen är dock inte så upplyftande ... Han ser inte ut att trivas där och fiskarna ser också lite illamående ut. Statyn finns i närheten av Pantheon men liknande figurer finns lite varstans.

Gissa temat!

Gissa det gemensamma temat för dessa tre bilder! Det är inte svårt ... Men eftersom vi har en uppsjö av den här typen av bilder så fick de komma till användning. Jag har skrivit rätta svaret i första kommentaren, för säkerhets skull. ;)

Hos Helena på Fototriss kan du gissa på fler teman!

Gömd

Katarina på Blooming Friday vill att vi tolkar "Gömd" i bild. Först tänkte jag på all snö som gömmer allt möjligt men jag börjar bli lite trött på snöbilder. Så det får bli bilder från semestern 2009. På kyrkväggen i Carnac, Bretagne i Frankrike finns en liten staty på Saint Cornely (eller Cornelius) som levde på 200-talet. Han passar bra i dagens tema, han kunde nämligen gömma sig i örat på en oxe. Skickligt, tycker jag. Allt för att komma undan romerska soldater som var ute efter honom. Som tack för denna oxtjänst blev han böndernas, boskapets och tamdjurens skyddshelgon, och man kunde även vända sig till honom om man hade epilepsi, kramper eller andra sjukdomar som har med nerver, balans och öron att göra. Och inte nog med det, han var även skyddshelgon för älskande par.

Han kunde göra andra trollkonster också, denna påve. I Carnac finns stora fält med megaliter, stående stenar uppresta för 6000 år sedan. Ingen vet varför de restes, och många paralleller dras till Stone Henge. Men en myt berättar att det var Saint Cornely som, för att komma undan en hednisk fiendearmé, förvandlade anfallarna till sten. Och där står de ... det finns tre stora fält och flera mindre. På juldagen ska man dock akta sig, för då vaknar de till liv och rusar till en närbelägen flod för julbad. Och de väjer inte för någon ...

Nu är ju detta Blooming Friday, så ett par blombilder tar jag med också. Stenarna är vackra i sig men blir extra fina ihop med ljung och björnbärsblommor.

Och Saint Cornely, ja, han dog martyrdöden. Exakt hur och varför vet man inte heller, men martyr blev han. Det påstod hans samtida kompis St Cyprian, och inte skulle väl han hitta på något sådant?

Megaliterna i Carnac blev kända även i  Asterix-serien. Bautastenen som Obelix så lätt bär på ryggen kommer just därifrån.

This Saint Cornely guy lived in 3rd century and was something special - he hided in an ox' ear to escape his enemies. He also turned thousands of enemies to stones. These stones - megalites - can be seen on large fields near Carnac, Brittany in France.

Visit Blooming Friday to see hidden things, and more flowers, I hope!

Frihet vid vattnet

Strand i Normandie; bred, lång och nästan folktom. Det var bara vi och några surfare och ryttare som trotsade Atlanten och dess mäktiga väder. Andra kanske hade tittat på väderprognosen, för det blev snabb ändring från soligt och varmt till full storm och ösregn. Vi blev genomblöta på några minuter, tur att vi inte hade så jättemycket på oss ... Och sedan drog det över igen, solen kom fram och allt blev sommarvackert igen.
Vi gick längs stranden i den mjuka våta sanden ända tills ebben var över och vågorna kom högre upp igen. Inga restauranger, inga solstolar, inga strandförsäljare ... bara havet och stranden.

The Atlantic Ocean in Normandy. Visit Watery Wednesday to see more water!

Stationshus

Veckans hus är en fotoutmaning som har lockat mig ett tag, nu tänker jag delta så länge jag har några bilder att komma med, eller vet var jag kan ta dem. Mycket intressant att läsa om de olika byggnaderna, deras historia och bakgrund! Se mer på Veckans Hus!

Mina bilder kommer från Budapest, den nästäldsta tunnelbanan i Europa efter Londons tunnelbana. Och då närmare sagt Linje 1, den äldste med anor från 1896, som förklarades som världsarv år 2002. Vi bodde i närheten av stationen Hösök Tere, så vi åkte här titt som tätt under de dagar som vi var i Budapest. Stationen var väldigt ren och ljus, det var kakel och ekpaneler, och inget klotter ... Det var bara några få trappsteg från gatunivån ner till stationen och rätt så lågt i tak. Tågen kom ungefär varannan minut så det var bara att gå ner ... Jag har inga bilder från ovansidan men jag har för mig att det var inget där, bara en skylt. Men ett fenomenalt bra sätt att ta sig fram!

Titta ner - konstigt

Detta är något helt oförklarligt, dock inte oväntat, vi hade åkt till stället enkom för att titta på denna kolibri och andra figurer. Vi flög över ett ökenområde i Nazca i södra Peru. Den mörka fläcken är skuggan av det lilla flygplanet. Området är fyllt med räta linjer och figurer - spindel, apa, kolibri, kondor, hund, astronaut (!) m m, gjorda för länge sedan och upp till 200 meter stora så de kan uppfattas bara från luften. Ingen vet hur och varför de är gjorda. En del teorier tror att de är signaler till forntida rymdvarelser som har landat där med sina farkoster. De flesta av figurerna är gjorda i en enda linje som inte korsar sig själv.

Det var värt att bli nästan illamående i det skakiga lilla flygplanet för att kunna titta på dem.

Bloggen Konst eller konstigt har en liten utmaning om konstiga bilder - tagna när man tittar ner.

Glitter

Julglittret har inte kommit upp här hemma än, och det blir inte heller mer än i julgranen. Så det fick bli arkivbilder, och valet blev vår resa till Mexiko. Där kan de glittra! Inga halvmessyrer där ...

Subtilt? Nä, inte precis. I Mexico City var det enorma ljusdekorationer över stora byggnader. Undrar hur det känns att bo/arbeta bakom de stora ljusen till exempel? Helt plötsligt är hela fönstret täckt av kulörta lampor ...

I Playa del Carmen var det lite mer hemtrevligt. Här glittrar kalebasslamporna på den lilla shoppinggatan.

Och så till lite mer kvalitetshantverk. Denna affär och stenverkstad besökte vi i närheten av Teotihuacan. Maskerna är snidade i olika mineraler och man får ett intyg med. Intyget krävs för tullen, annars får man inte ta ut dem från landet eftersom de är så identiskt lika de äkta maskerna från maya-indianernas storhetstid.

Mera glitter hittar du hos Fototriss!