I fokus

Idag lördag var lilla Alva Ingrid Elise i fokus. Det var nämligen hennes namngivningskalas och hon skötte sig perfekt! Alva är dotter till min mans systerdotter. Och så fin hon var! Så jag måste bara göra ett undantag i min blogg - jag brukar ju inte ha bilder på min familj och närstående här.

Talang för umgänge. Alva konverserade med alla och log stort så fort ett nytt ansikte dök upp i synfältet. Jag hade lite svårt att förstå hennes dialekt men jag tror att det gick ut på hur roligt det var att så många hade kommit för att fira henne.

Jobbigt, men visst, det klarade hon! Inte så roligt under själva ceremonin, med en lite taggig blomsterkrans på huvudet. Och det efter ett par timmars minglande då alla skulle nypa i de goa kinderna och killa i både lilla magen och de små fötterna - jobbigt för en liten tjej på tre månader! Men med nappen som tröst gick även det galant.

Vill ni se en stjärna ... När ceremonin var över och hon slapp blomsterkransen och fick ligga i en mjuk säng lekte livet igen ... Idel leenden och viftande händer. Alva klarade sin dag i fokus med glans!

Fototriss

Gemenskap

Brödragemenskap. Dessa två busungar var på besök hos oss några dagar för ett par veckor sedan. Full fart hela tiden men de gånger de fick låna sin pappas mobil och spela Angry Birds på den kunde de sitta stilla och koncentrerat hur länge som helst. Turas om att spela och heja på ... Angry Birds är ett finskt spel som har spritts i miljoner världen över.

Mer gemenskap hos Sinneskatten!

34 år

Idag blir det 34 år sedan vi gifte oss i Helsingfors inför borgmästaren. En ceremoni som tog 2-3 minuter. Sedan blev det middag på en restaurang med två av våra vänner. Men trots det blygsamma formatet på bröllopet så har det blivit fina år, och jag hoppas på många fler. Och innan bröllopet hade vi bott ihop i sex år, och varit ihop innan dess i två ... så nog känner vi varann.

När vi skulle gifta oss hos borgmästaren var det bara att se till att ha papper med sig, sedan var det drop-in. Det var kanske ett 10-tal andra par som också väntade i en stor sal, mycket liknande ett väntrum på en järnvägsstation. Men se - sedan pratade vi svenska med de som hade hand om det hela (min man kan ju inte finska), och vips blev vi anvisade ett litet rosa rum bara för oss själva där vi fick vänta tills det blev vår tur. Alla de andra, finsktalande paren fick fortsätta att vänta i den stora salen ... Jag tyckte nog inte det var riktigt juste men samtidigt var det ju mycket behagligare för oss så jag protesterade inte.

Idag firade vi med champagnelunch med jordgubbar och melon. Och så blir det ju något gott ikväll också.

Oväntat

Helt oväntat fick vi vara med på ett hörn av ett 10-årsjubileum: vår dotter med man firade 10 år ihop. Hip hip hurra! Egentligen var inte firandet här men av en händelse var de här en liten stund - så pass i alla fall att vi hann öppna en skumpa och skåla. Solen skiner på söderaltanen och livet känns skönt!

2010

Då är ännu ett år nästan slut. Tiden rusar fram, fortare och fortare för varje år. Vart tog hela året vägen? Och vad hände? Så här efteråt så kan jag konstatera att det var ett mycket bra år. Det börjar bli allt viktigare att få vara frisk, och det fick vi vara även detta år. Jag skulle kunna välja många händelser under 2010 som jag minns med glädje, men den bästa var ändå när vår dotter gifte sig i höstas. Ceremonin var enkel, och vi var inte många gäster i stadshuset och på efterföljande middag, men allt var fint och bröllopsparet strålande lyckligt. Senare på hösten hade de bröllopsfest för sina vänner, men denna dag var bara för den närmaste släkten, enkel och harmonisk. Ingen stress, ingen ångest för att allt ska klaffa, inga måsten och plikter. Och det var rätt roligt att fotografera de två nygifta, de ställde upp på det mesta ...

Hos Petunia kan du se hur andra ser tillbaka på året.