Avstånd

Stolpe som visar avstånd på High Tatra. Avståndet angavs i timmar, så vi hade en timme till Obrovský Vodopád och en och en halv till Hrebienok. Fast det spelade liksom ingen större roll, det var bara att traska vidare på den valda stigen.

Tisdagstema

Veckans fönster - nymålat

Det här kanske inte ser så nymålat ut, men det var det. Under veckan som vi vandrade på bergen i Tatranska Lomnica i Slovakien höll de på att finputsa huset med målning kring fönstren intill vårt hotell. Detta mysiga gästhus heter Penzión Encián - jag översätter det till Pensionat Gentiana eftersom denna blomma finns avbildad både här i entrén och kring fönstren.

De höll på att måla dekorationerna kring fönstren under denna vecka och det var fascinerande att se hur de målade linjerna och blommorna dit på fri hand. Huset annars var putsat, och med de för trakten typiska trädetaljerna.

Veckans fönster

Veckans fönster - Valfritt

Fönstret med de bästa vyerna? Ja, kanske är det tågfönstret, vyerna ändras ju hela tiden. Här sitter vi på tåget i Slovakien och tittar mot Karpaterna, de motsatta fönstren speglar sig lite i rutan (den mörkare "pelaren" mellan dem syns tydligast). Tågresan tog bara en halv timme och vi tog en vilodag från bergen - där vi varit på topparna som syns i bilden - och tog tåget till Poprad som är centralorten för trekking i High Tatra, den högsta delen av Karpaterna. Vi bodde i lilla Tatranska Lomnica, alldeles vid liftarna som tog oss upp över trädgränsen för vidare vandring uppe på kalfjället. Skogen var inte så fin, det hade varit en stor skogsbrand några år tidigare och det syntes tydligt fortfarande.

Jag skulle nog kunna tänka mig en riktig tågsemester, ett tag var jag sugen på Transsibiriska men tror att så många dagar stillasittande skulle bli för mycket. Men lagom dagsetapper genom Europa skulle nog inte vara så dumt, med olika scener genom fönstret hela tiden. Och lite gott att äta och dricka under tiden ...

Veckans fönster

Skulptur

Hos Petunia är Måndagstemat idag skulptur. Jag stannar kvar i Slovenien och visar en av fyra drakarna som vaktar Drakbron i Ljubljana. Dessa drakar har en lite speciell gåva: om en jungfru går över bron så ska de vifta sin svans. Det såg jag inte någon gång men någon jungfru måste väl passerat? Och undrar vilka de räknar som jungfru och vilka som barn, till exempel?

Men fina var de att titta på!

En gnutta grönt

Snart grönskar det! Eller snart och snart ... det dröjer innan de första späda bladen kommer i träd och buskar. Jag dök ner i bildbanken för att hitta vårlig, skir grönska men det var lite för mycket grönt i de flesta bilderna, eller så inget alls. Så jag valde bilder från platser där det inte finns så mycket grönt någon tid på året.

Uppe på höga berg är det inte mycket som grönskar men då ser man även det lilla som faktiskt finns. De två första bilderna är från High Tatra i Slovakien, på drygt 2000 möh. Ibland riskerar man nästan livet för att kunna föreviga något som växer på kanten ... Jag tror blommorna är något slags sippor, de var lite större än våra vitsippor. Små blommor på stora berg.

Där det finns vatten, där finns det liv. Lite liv i alla fall. Jag ser ingen jord men den lilla växten klamrar sig fast vid klipporna så något fäste för rötterna finns.

Anderna i Peru är underbart gröna även högt upp, de ligger ju nära ekvatorn. Men här i närheten av Moray 3500 möh var det ökenaktigt och väldigt lite grönt. Det enda som var grönt var kaktusar. Lustigt nog så fanns här inkornas "växthus", eller kanske "växtlaboratorium" är en bättre benämning, där de provodlade olika växter för att se vilka som klarade det kalla klimatet. Men mer om det en annan gång!

Mer med en gnutta grönt finns hos Katarina på Blooming Friday.

Stum

Detta hände för några år sedan när vi var och vandrade på High Tatra i Slovakien. Ofta tog vi liften upp en bit på bergen för att slippa gå uppför i granskogen, gick där uppe stumma av beundran av de vackra vyerna och gick sedan ner genom skogen. En dag hittade vi också en enkel servering där vi kunde få gulaschsoppa till lunch och ta en öl, mitt i ingenstans. Annars fanns det serveringar vid liftstationerna.

Vi var ordentligt stumma i benen mot slutet på dagen när vi med våra dagryggsäckar på ryggen kämpade de sista bitarna ner till en by därifrån vi sedan skulle ta det lokala, moderna pendeltåget till vår by. Vi blev helt stumma när vi mötte denna man som med bestämda steg gick uppför vägen - med fyra fulla ölbackar på ryggen! Det var så ölet som vi hade läskat oss med kom upp till bergen ...

Mera stumt ser du här hos Birgitta som håller i Onsdagstemat!