Dröm

Fototriss har temat Dröm denna gång. Svårt ... Men vi är nog många som har lagt sju blommor under huvudkudden på midsommarafton för att drömma om den kommande mannen. Jag gjorde det men tror inte jag drömde någon gång om någon speciell ... skulle jag inte hitta någon alls då? Det visade sig dock att det inte behövde drömmas något för att hitta drömprinsen ...

Naturen med vilda blommor är som en dröm, och i naturen kan man drömma sig bort. Eller hem, beroende på var man är.

Fler tolkningar på Dröm hittar du hos Helena som håller i Fototriss.

Dofter

Så är det köldgrader igen, snör knirkar under fötterna och vid varje andetag kommer det ut små vita puffar. Luften är frisk, kall - och doftfri. Det är nu man längtar efter sommarens dofter, tillsammans med sol och surrande bin. Visst, det kan finnas härliga dofter nu också men mest inomhus - nybakat bröd, frukter, kryddor, nybadad baby ... eller parfym som man kan ana när någon går förbi. Förhoppningsvis bara ana, vill jag säga, för alldeles för mycket parfym blir bara kvävande.

Så jag drömmer mig tillbaka, eller fram, till vår trädgård på sommaren. Många blommor har en underbar doft. Moses brinnande buske har vackra blommor under en lång tid, den är en av de verkliga skönheterna i trädgården, och hela busken doftar starkt kryddigt. Har man tagit i bladen bara flyktigt så doftar händerna lång tid efteråt.

Den mest klassiska av doftande blommor är väl syrénen. Vi har en lång syrénhäck med vita och olika lila blommor blandat, då blommar den rätt länge och doftar underbart. Vi går där och sniffar, och tar in bara enstaka kvistar in för den är lite som parfym - den ska inte dofta överväldigande.

En rabatt är vi riktigt nöjda med. Den är utmed gången från trappan upp från garageplanen och den ser ut som en jättebukett med en stor smultronschersmin i mitten, kantad av lite lägre pioner i rosa och vitt, och ännu lägre kantnepeta och klätterhortensia. När allt blommar samtidigt är den jättefin. Men det bästa är ändå doften - schersminen doftar alldeles underbart av solvarma smultron. Och om man tittar mellan kantnepetan och pionerna så är marken täckt av smultron, och man får känslan av att det är de som doftar trots att de inte är mogna än. Lite fusk ...

Kantnepeta vill jag inte röra vid, är inte helt förtjust i just den doften men den passar fint på kanten av den rundade gången. Grannarnas katter brukar stryka vid dem - den heter ju också kattmynta - och de är fulla av surrande bin. På denna bild är de lite överblommade men jag klipper ner dem och de blommar igen senare på sommaren.

Våra pioner doftar inte så mycket. Det kanske inte alla pioner gör? Men de är enormt vackra och blir så fina i generösa buketter i stora vaser. Det är också roligt och uppskattat att ge bort pionbuketter, och de blommar ju så rikligt att gallring bland blommorna behövs för att de ska komma till sin rätta. Små myror får man på köpet.

När smultronen börjar mogna i juli doftar de precis som smultronschersminen tidigare, fast inte lika starkt. Så när vi kommer hem möts vi av smultrondoft från slutet av juni till sent på hösten. 

Och nu kom jag att tänka på nyklippt gräs också ... och lavendeln ... och gammaldags rosor ... och ... Vad jag längtar till denna tid!

Mer att sniffa på hittar du hos Katarina på Blooming Friday. 

Energi

Denna gamla kvarn passerade vi på landsbygden i Slovenien. Den var byggd över en liten flod och fick nog en del energi från det forsande vattnet för att mala på sin tid. Den finaste detaljen tyckte jag var den runda träringen, vad den har för funktion vet jag tyvärr inte. Kanske bara en dekoration?

Fler bilder på temat Energi hittar du hos Sinneskatten.

Moderna fasader

Hedwig fortsätter att sätta oss på prov, nu ska vi visa bilder på moderna fasader. Här hemma i byn är inte mycket som är modernt och jag har nog varit lite hemmablind också för jag hade inte några bilder av Jönköpings nybyggda spännande hus, det finns ju några i alla fall.

Centre Pompidou i Paris är kanske inte jättemodern, den byggdes redan på 1970-talet men det skiljer sig från omgivande hus i äldre stil. Det är ett centrum för konst och kultur och innehåller museum för modern konst, bibliotek, biograf, affärer och restauranger. Där ordnas också konserter och danstillställningar.

Husets arkitektur är omdiskuterad, en del gillar den, en del tycker det ser förskräckligt ut bland fina gamla hus. Jag tyckte det var rätt fascinerande och glatt ... konst behöver inte vara så svårt att ta till sig. Vi hade dock inte tid att gå in i själva byggnaden utan fortsatte våra strövtåg med baguette, ost och vinflaska, på jakt efter en lämplig picknick-plats. Den var inte så svår att hitta, Seine erbjuder många fina platser att sitta ner på och titta på båttrafiken. Fast kanske hade det varit bättre att gå in på restaurangen här, vi fick nämligen en jättevåg över oss när vi satt på flodkanten. Det var en stor båt som åkte foooort ....

Huset har vänt sin insida utåt - rör för vatten, luft och el finns utanpå huset och är målade i starka färger: blått för luft, grönt för vatten och gult för el. Passager för människor är röda. Dock har några rör målats vita på sista tiden, jag vet inte varför.

Hos Hedwig kan du se flera exempel på moderna fasader.

Stum

Detta hände för några år sedan när vi var och vandrade på High Tatra i Slovakien. Ofta tog vi liften upp en bit på bergen för att slippa gå uppför i granskogen, gick där uppe stumma av beundran av de vackra vyerna och gick sedan ner genom skogen. En dag hittade vi också en enkel servering där vi kunde få gulaschsoppa till lunch och ta en öl, mitt i ingenstans. Annars fanns det serveringar vid liftstationerna.

Vi var ordentligt stumma i benen mot slutet på dagen när vi med våra dagryggsäckar på ryggen kämpade de sista bitarna ner till en by därifrån vi sedan skulle ta det lokala, moderna pendeltåget till vår by. Vi blev helt stumma när vi mötte denna man som med bestämda steg gick uppför vägen - med fyra fulla ölbackar på ryggen! Det var så ölet som vi hade läskat oss med kom upp till bergen ...

Mera stumt ser du här hos Birgitta som håller i Onsdagstemat!

Saknad

Äiti, min mamma. Hon finns inte längre, hon fattas för mig. Jag kan aldrig mer höra hennes röst eller se det välkomnande leendet och glädjen i ögonen när vi kommer hem. Det är svårt att förstå, hon har ju alltid funnits där. Kan inte förstå att min starka, älskade mamma inte finns. Trots att jag såg att hon blev tröttare för varje gång vi sågs, trots att jag visste att det inte var långt kvar. Visste det med hjärnan men hjärtat ville säga annat.

Mina minnen är ljusa och saknaden stor. Och undran - talade jag om för henne hur mycket hon betydde, visste hon det? Men jag tror att hon visste.

Trots hårt arbete från morgon till kväll orkade hon alltid glädja sig åt naturen och på gårdsplanen hade hon alltid blommor, stora rabatter med sommarblommor och tåliga perenner och buskar. Den här rosen blommade ofta när vi var där och hälsade på. På den tiden när vi trodde att det alltid skulle vara så.

Et ole ikiunessa, et ole poissa,
olet tuhat tuulta puistikoissa,
olet valon välke aallokossa,
olet timantti hankien loistossa.
Et jättänyt meitä, et ole vaiti,
olet lintujen laulu taivaalla,
olet kuiskaus viljapellolla,
olet henkäys rakkaisi poskella.

Stängd

Ibland skulle jag vilja gå in på områden där jag egentligen inte har befogenhet att trampa in på. Det är enkelt när det finns en dörr som är stängd, låst för obehöriga. Då bryter jag inte in. Men när det gäller de osynliga dörrarna, när det gäller att veta att man inte ska gå in ... då är det svårare. Ofta hamnar vi i situationer när vi inte vågar säga något, bara för att vi inte vet vad man ska säga. När vi känner oss utestängda. Det är svårt när den mentala dörren verkar vara stängd, när man inte verkar vara välkommen. Men för det mesta tror jag ändå att man måste våga tränga sig på, måste våga visa att man bryr sig.

Här visar jag i alla fall bilder på sånt som man inte kan ta miste på - här är det stängt!

Hemlighetsfullt, lyxigt, glamoröst ... men stängt för mig.

Stängt. Definitivt.

Och vad döljer sig bakom dessa stängda luckor? Kanske inget just nu, men kanske finns det en historia bakom dem. Fast den får jag aldrig reda på. 

Mer med temat Stängd finns hos Helena på Fototriss.

Övergiven

Övergiven och glömd. Vackert eller skräpigt? Nu är det ju väldigt trendigt att ha gamla rostiga saker i trädgården, något som jag också tycker är vackert ihop med växter. Men det är inte lika vackert med övergivna maskiner, i vanliga fall. Denna gamla trotjänare ser dock ut att trivas på sin äng bland blommorna och det ser riktigt harmoniskt ut.

Annat övergivet ser du hos Katarina på Blooming Friday.

Festival med färg

I Mexiko får barnen julklappar den 6 januari, dagen då de tre vise männen anlände med sina gåvor till Jesusbarnet. Dagen kallas Día de Reyes och vi hade turen att vara i Mexico City då. Överallt på gator och torg festades det - dansuppvisningar, shamaner, försäljning och musik, folk. Halva torget var förvandlat till en skridskobana och pulkabacke för barnen - i högsommarvärme ... det gick nog åt en del energi där ... Barnen i Mexiko får julklappar även på julaftonen men det är en importerad sed.

Fler festivalbilder med färg ser du hos Nina där du även kan vinna fina priser!

Hemma

Jag är en riktig hemmagris. Det kan gå veckor utan att jag är någon annanstans än hemma och i naturen runt oss. Det är sällan jag vill till stan, på restaurang och äta. De bästa middagarna för mig är på vår uteplats, något från grillen och en sallad. Det är vår basföda på sommaren. När det kommer gäster så försöker vi hitta på lite mer tillbehör till grillen, men grillen är på nästan varje kväll. Och det går ju att variera vad man grillar, och hur. Fast även där har vi vår favorit - laxen.

Från början av april till början av oktober äter vi "ute", och oftast något grillat. När jag gick igenom mina bilder nu hittade jag en bild på min man när han sitter i kortbyxor, den 4 april, och grillar ... Det fanns inte ett blad i buskarna, allt är fortfarande brunt och visset efter vintern. På den här bilden sitter han med sitt vinglas och övervakar grillen, i slutet på september.

Nu är soldäcket täckt av snö. Även om det har sjunkit ihop rejält efter de senaste dagarnas töväder så har det rasat ner så mycket från taket att det är svårt att ta sig ut dit nu. Men snart så ... snart är vi där igen!

Gör ett besök hemma hos andra på Onsdagstema!

Naturens lusthus

Veckans hus hade denna vecka temat "Lusthus", och då skulle man också berätta om minnena förknippade med detta lusthus. Helt omöjligt, tänkte jag först, men Hedvig är ju rätt generös med ramarna till utmaningen så då kanske vårt "lusthus" passar. Och när jag tänker efter så är vår sjö något av ett lusthus för oss. Vi tillbringar väldigt mycket tid kring den, och har gjort det alltid. Det tar bara 5-10 minuter att gå dit från vårt hus.

När vår dotter var mindre hade vi lite andra aktiviteter där än nuförtiden. Då var det varma eftermiddagar och sköna helger vid badplatsen, med bullar och saft i fikakorgen. Där lärde hon sig att simma - en regnig, kall sommar när vi föräldrar huttrade på stranden och försökte uppmuntra: "Det känns mycket varmare i vattnet när det är så kallt i luften." Och där lärde hon sig att åka skridskor. Någon vinter var det en lång bana som gick runt hela sjön, med blänkande fin is. Annars var det en liten plogad bana vid stranden. Där höll hon igång med sin pappa, jag har aldrig lärt mig åka skridskor så jag åkte skidor på spåret istället, stannade hos dem vid varvningen och frågade om jag skulle ta ett varv till ... det var som att vara på en riktig vintersportort.

Egentligen är det två små sjöar, med ett smalt sund emellan med en enkel träbro. Sedan många, många år går jag en gryningspromenad ihop med en väninna. På somrarna går vi alltid vid sjön men även på vintern så länge vi kommer fram för snön.

Och på kvällen avslutar jag dagen ofta med en promenad där med min man. Ibland bara runt en sjö men för det mesta blir det två sjöar. Och ändå tar det bara en timme att gå runt ... De är inte stora.

När vi har gäster släpar vi ofta dem till sjön, som till ett riktigt lusthus ... En promenad där i den ljusa midsommarnatten är en höjdare. Och det blev många mer eller mindre improviserade bad där på midsommaraftnarna förr när vi gick dit även på dagen. Varje nyårsafton på dagen går vi till andra sidan sjön för att spela kubb och grilla korv. Det har jag berättat om i ett tidigare inlägg, där även bilderna nedan fanns med.

Vi har ofta skojat om att vi behöver ingen pool i trädgården - det har aldrig varit på gång på allvar heller - vi har ju en stor pool så nära. Och inte behöver vi något lusthus heller, det har vi också så nära. Ett lusthus som förändras med årstiderna och som vi inte behöver underhålla. Där man kan sitta och låta blicken vila vid vattnet, leka och spela, umgås med vänner, fylla på batterierna. Kan det bli bättre?

Spännande läsning och bilder av andra lusthus hittar du hos Hedvig på Veckans hus!

And - I think this is suitable even for Watery Wednesday, so here we go! This is our lake in Taberg where we walk, meet friends, enjoy the nature ...

Ögonblick

Det finns ögonblick när man vill att tiden stannar, när man mår så bra man någonsin kan och känner harmonin i  tillvaron. Vi vandrar rätt mycket, och dessa ögonblick kommer ofta när man har tagit sig upp på en kulle, ett berg eller när man kommer fram, efter en hel dags vandring. Man är helt nöjd med sig själv, och förundrad över att naturen kan vara så storslagen.

Det finns förstås andra ögonblick i livet som är större - de har ofta med familjen att göra. Nu är jag inte vidare bra på att fota folk så det får bli ett par bilder från vår vandring i bergen i Tadzjikistan.

Efter flera timmars vandring bara uppåt är det verkligen härligt att komma upp till toppen, få slå sig ner och beundra de mäktiga bergen. Ett ögonblick som väl kompenserar den hårda vägen upp. Här njuter min man av de storslagna vyerna.

Att komma till lägret på kvällen, resa tältet och få av sig kängorna - ett av dagens bästa ögonblick! Man kan ju undra varför man utsätter sig för sådana strapatser när nu de bästa stunderna är när man sitter eller har sträckt ut sig på liggunderlägget i tältet? Men de stunderna skulle ju inte vara lika härliga om man inte hade ansträngt sig för att komma dit. Det är nog lika mycket att man är nöjd med sig själv och det som man har uträttat. Den känslan behövs också!

Se hos Petunia vilka ögonblick andra har valt till temat.

Tid

Så är vi alltså i början av år 2011. Eller är vi det? Så är det ju inte i hela världen, det är bara (?) den kristna världen som räknar tiden från Jesu födelse. Och att det är oklart när han föddes är en annan sak.

Jag är rätt fascinerad av gamla kulturer och speciellt indiankulturer. Maya-indianernas tideräkning är rätt komplicerad och deras tid slutar 21 december 2012. Går jorden under då? Är det slut då, finns det ingen mer tid sedan? Det är många sekter som bygger på detta datum och vad det kan innebära.

Mayakalendern baseras på många andra kalendrar som användes ca 600 fKr men är den mest avancerade och baseras mycket på astronomi.

Denna byggnad, Caracol, i Chichén Itzá  tros ha varit ett observatorium p g a dess form och hur fönstren är riktade mot rymden.

Även inka-indianerna var intresserade av och kunniga i astronomi. Det finns teorier att Machu Picchu i Peru har byggts som observatorium. Bland byggnaderna finns en rund byggnad som är exakt riktad så att solen lyser rakt genom fönstret när den går upp vid sommarsolståndet. Tyvärr gick mitt kameraminne sönder på denna resa och jag kunde använda bara ett litet minne, så jag har ingen bild på själva denna byggnad. Aldrig har jag väl varit så arg som när kameran helt plötsligt slutade fungera med det stora minnet ... detta var år 2003, efter det har vi lärt oss att ha fler stora minnen med oss.

I alla fall - vad är tid egentligen? Vilken tideräkning är rätt? Alla duger väl lika bra, men ett är säkert: Jag har alldeles för lite tid ... och jag vill inte att den tar slut 2012.

Se vad andra tycker om tid hos Helena på Fototriss. 

Mönster

Överallt kan vi se olika mönster - skapade av såväl naturen, oss vanliga människor, skickliga designers och konstnärer. Den bästa konstnären är ju förstås naturen - som bjuder sina konstverk helt fritt för oss att njuta av!

Och även när mönstren är gjorda av människor så är de ofta inspirerade av naturen. Här en detalj från de fantastiskt fina mosaikmönstren i Samarkand.

The best patterns are made by the nature, and the nature inspires also us when we make our patterns. This is a detail from one of the beautiful buildings in Samarkand, Uzbekistan.

Visit Blooming Friday to see more patterns!

Ätbart

Tja, nu är vi på andra sidan skiftet, och nästa stora festtillfälle är midsommar. Bortsett från födelsedagar, påsk och andra ledigheter. Men för min del är de två största festerna på året nyår och midsommar. Kanske för att vi har så mycket traditioner kring dem. Även midsommar firas oftast hos oss med goda vänner och allas barn när de så vill. Så det är väldigt olika hur många vi blir, och det är roligt att träffa ungdomarna efter ibland flera år. Vi har ju känt dem sedan de var små.

Menyn är lika från år till år - sill, färskpotatis och jordgubbar med vaniljglass på dagen, grill med resten av färskpotatisen ugnsbakad på kvällen. Som säkert hos många andra. Det brukar vara två samtalsämnen före midsommarn: räcker färskpotatisen i affärerna och hinner jordgubbarna? Och allt som oftast blir svaret ja på båda. Fast ibland är jordgubbarna hutlöst dyra ... Men det är ju bara en gång om året. Och klart ätbara är de ju varje år!

Se hos Sinneskatten vad andra har valt att visa under temat Ätbart.

Tillbaka med ljuset

Idag har vi en strålande solig vinterdag, jag börjar känna mig frisk från förkylningen och allt känns toppen. Det är nog mycket solens förtjänst, nu börjar den värma och trots att det är några minusgrader droppar det från taket. Jag lurar mig själv lite och inbillar mig att det är vårvinter, med vita skinande drivor i solsken. Som på skidsemestrarna förr när vi åkte varje vinterlov till fjällen och åkte skidor. Det har vi slutat med, det finns så mycket annat som man vill hinna med istället men ibland saknar jag det verkligen. Nu åker vi på längden och fördelen är att man kan göra det här hemma också. Åtminstone i år.

Min orkidé blommar som den aldrig hade gjort annat - den surpuppan! Ändå tycker jag att trots att orkidéerna är så underbart vackra så saknar de lite själ. Så jag gjorde en mysigare version av den.

Bakgrunden är ändrad med textur, sedan är det lite blandningslager. Hos Photo Mania kan du se andra, mer eller mindre manipulerade bilder!

Ful

Och nu kanske jag hade kunnat ha en självporträtt här, känner mig inte särskilt vacker efter flera dagars rejäla förkylning. Men som tur är så undviker jag att sätta bilder på mig själv på bloggen :)

Tisdagstemat är i alla fall "ful" så det fick bli en nerdykning i fotoarkivet. I fontäner är det ofta gapande munnar som det sprutar vatten ur. Inte vidare vackert, tycker jag, ser ut mest som de spyr eller dreglar. Här ett exempel från Roms vackra fontäner, detaljen är dock inte så upplyftande ... Han ser inte ut att trivas där och fiskarna ser också lite illamående ut. Statyn finns i närheten av Pantheon men liknande figurer finns lite varstans.

Se upp!

Ja, nu får man vara observant och titta uppåt, både snö och istappar kan komma nerfarande. Jag har väntat hela dagen att snön från vårt tak skulle åka ner, nu hänger den ut över en meter. Den är vid entrén så man får passa sig att man inte är under när den kommer ner.

Hos Petunia kan du se annat som vi ska se upp med, eller se upp på ...

Gavelornament

Måste erkänna att jag är på lite tunn is här, hade inga bilder på vackra svenska snickerier och hus. Vet inga hus precis i närheten heller ... Men jag provar med dessa för Veckans hus som har temat Gavelornament.

På Visingsö finns det en del gamla gårdar och ladugårdsbyggnader där vindskivorna fortsätter med horn uppe vid taknocken. Jag har för mig att det är ett väldigt gammalt sätt att dekorera hus - från vikingatiden, eller är det bara en association från hornen? - men har inte hittat någon mer information om detta. Kanske någon med bättre byggnadskunskaper vet? I alla fall är de ju en gavelornament, även om den är väldigt enkel.

Desto mer storslagna är gavlarna neråt i i Europa. Hansastäderna har hus som vänder gaveln mot gatan - platsbrist? - och dekorerar den med en fuskgavel som sträcker sig högt över själva byggnaden. Ser man från sidan så är det bara en gavelvägg som finns där uppe. Denna är från Wismar, och huset är Alter Schwede (Wismar var i svensk ägo i nästan 200 år), Wismars äldsta byggnad. Den är numera en restaurang, tidigare har det varit affärs- och bostadshus.

Älskar man vackra byggnader så är en resa till Gdansk och dess Långa torg - den är verkligen lång! - att rekommendera. Denna stad som var helt i ruiner efter kriget har restaurerats och nu kan man sitta på en trottoarservering och beundra alla de vackra målade husen kring torget. Även de vänder gaveln mot torget så där kan man tala om gavelornament! Den ena vackrare än den andra. Husen är 4-5 våningar höga och hela gavlarna är dekorerade med målningar, små statyer och annat.

Titta in hos Hedvig på Veckans hus för att se mer!

Gissa temat!

Gissa det gemensamma temat för dessa tre bilder! Det är inte svårt ... Men eftersom vi har en uppsjö av den här typen av bilder så fick de komma till användning. Jag har skrivit rätta svaret i första kommentaren, för säkerhets skull. ;)

Hos Helena på Fototriss kan du gissa på fler teman!

Gömd

Katarina på Blooming Friday vill att vi tolkar "Gömd" i bild. Först tänkte jag på all snö som gömmer allt möjligt men jag börjar bli lite trött på snöbilder. Så det får bli bilder från semestern 2009. På kyrkväggen i Carnac, Bretagne i Frankrike finns en liten staty på Saint Cornely (eller Cornelius) som levde på 200-talet. Han passar bra i dagens tema, han kunde nämligen gömma sig i örat på en oxe. Skickligt, tycker jag. Allt för att komma undan romerska soldater som var ute efter honom. Som tack för denna oxtjänst blev han böndernas, boskapets och tamdjurens skyddshelgon, och man kunde även vända sig till honom om man hade epilepsi, kramper eller andra sjukdomar som har med nerver, balans och öron att göra. Och inte nog med det, han var även skyddshelgon för älskande par.

Han kunde göra andra trollkonster också, denna påve. I Carnac finns stora fält med megaliter, stående stenar uppresta för 6000 år sedan. Ingen vet varför de restes, och många paralleller dras till Stone Henge. Men en myt berättar att det var Saint Cornely som, för att komma undan en hednisk fiendearmé, förvandlade anfallarna till sten. Och där står de ... det finns tre stora fält och flera mindre. På juldagen ska man dock akta sig, för då vaknar de till liv och rusar till en närbelägen flod för julbad. Och de väjer inte för någon ...

Nu är ju detta Blooming Friday, så ett par blombilder tar jag med också. Stenarna är vackra i sig men blir extra fina ihop med ljung och björnbärsblommor.

Och Saint Cornely, ja, han dog martyrdöden. Exakt hur och varför vet man inte heller, men martyr blev han. Det påstod hans samtida kompis St Cyprian, och inte skulle väl han hitta på något sådant?

Megaliterna i Carnac blev kända även i  Asterix-serien. Bautastenen som Obelix så lätt bär på ryggen kommer just därifrån.

This Saint Cornely guy lived in 3rd century and was something special - he hided in an ox' ear to escape his enemies. He also turned thousands of enemies to stones. These stones - megalites - can be seen on large fields near Carnac, Brittany in France.

Visit Blooming Friday to see hidden things, and more flowers, I hope!