Ibland undrar jag. Här går jag och pysslar - till och från i alla fall - med mina blommor och trädgård, men det är ändå växter som slokar och dör. Rosor har jag speciellt dålig hand med, det är bara den tåliga Fairy och en gammaldags buskros som vi har ärvt från tidigare ägarna för över 20 år sedan som frodas. Vår klätterros Heidelberg som blommade översvallande i vår tidigare radhusträdgård blir här bara en halvmeters hög, gles buske med några få blommor på höstkanten. Om man nu kan kalla tre-fyra grenar med maskätna och rostiga blad för en buske. Fast de få blommorna på hösten är riktiga skönheter så den får vara kvar ... Har provat andra rosor också, bland annat Ingrid Bergman som ska vara mycket tålig men med lika dåligt resultat.
Men sedan ser man hur växter på andra platser klamrar sig fast vid sin osannolika växtplats, trotsar alla svårigheter och överlever. Ja, det räcker att se maskrosorna som trycker sig igenom asfalten varje vår. Denna envisa växt såg jag i Lübeck, den växte rakt ut en halv meter mot gatan på två meters höjd. Inget annat växte i muren ... Heja heja, säger jag!
 |
En riktig överlevare. Vet inte vad den kan heta, är det någon som vet det? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar